För fem månader sen bytte jag från tampong till menskopp. Efterverkningar hel del trial and eror de första tre månaderna började användandet kännas som helt rätt val. Jag tvekade aldrig att byta mensskydd, men jag skrek och svor emellanåt när koppen åkte långt in innan jag hade lärt mig hur den skulle sitta mm. Och i samma veva lärde jag mig att jag ibland fick "falsk mens", som kan tillskrivas min p-stav, då menskoppen inte riktigt ville bete sig som den skulle - eller det var nog snarare mitt underliv som inte betedde sig som det skulle.
Idag ångrar jag inte en enda svordom eller tår och absolut inte mitt beslut att börja använda menskopp. Jag är fortfarande för feg för att våga sova med den och använder då nattbinda, men i övrigt använder jag den oavsett vad jag ska göra på dagen. Att den kan vara i i upp till tolv timmar är ett stort plus. Men det största plusset måste ändå vara att miljön i underlivet har förbättrats enormt. Det var det som fick mig att fortsätta där i början när allt kändes svårt och hopplöst. Redan första användningens märkte jag en stor förbättring; inga konstiga flytningar med skumma färger ütan helt plötsligt var det mens eller så var det icke mens.
P-stav
Jag satte in en p-stav i oktober 2011 som skulle sitta inne i tre år. I september till november i år märkte jag små skillnader i min menscykel som jag tolkade som att den "började ta slut". Innan jag började med hormonella preventivmedel, för över tio år sen, hade jag en något förlängd menscykel och den här månaden var mensen "försenad" precis som den då brukade vara. När väl mensen kom nu i onsdags, efter två dagars gråtmildhet blandat med hett temperament, betedde den sig som jag mindes den; riktig mensvärk och riklig mens. Skillnaden nu mot då är att jag nu har de "naturliga verktyg" som ger mig möjlighet att dämpa värken, och koppen tar upp mensen riktigt bra och får mig att inse att den mängd som brukade rinna över bindorna och fylla tampongerna snabbare än ögat hinner blinka, inte är så stor iaf.
Naturliga verktyg
Jag håller mig till värmekudde och örter för att hantera min mens. Sen har alltid rörelse hjälpt mig att hålla värken på en hanterbar nivå och det fungerar än så länge (jag ska ju egentligen inte anta att mensen nu är vad den alltid kommer vara, den här sköldkörtelresan förväntas bli lång).
När det kommer till örter så använder jag mig nästan uteslutande av ötttéer. Jag har en olja jag kan smörja ryggen med som dock börjar ta slut.
Magen börjar alltid krångla när jag får mens, jag brukar kalla det för mensmage. Här hjälper faktiskt de allra vanligaste örterna alldeles utmärkt: kamomill och pepparmynta.
Mitt 'månadsté' däremot som jag dricker två till tre koppar om dagen för att hantera värken och kramperna innehåller två till tre örter. Basen består av Daggkåpa och Hallonblad. Daggkåpa är kramplösande och Hallonblad gör att mensen "flödar" bättre. Hallonblad användes förr, och ibland fortfarande har små fåglar viskat i mitt öra, till att få igång förlossningar. För mig innebär Hallonblad att jag istället för 8 dagars hackig mens, ibland innehållande koagulerad mens och vad som tycks som "bitar" av slemhinnan, blivit till 3-4 dagars jämnt blödande. Och jag är helt övertygad om att det jämna flödet i kombination med daggkåpans kramplösande effekt är vad som även minskat min värk. De senaste menstruationerna har jag haft en igångsättande värk, varpå jag tagit mig en kopp örtté och sen har jag klarat mig ganska bra frånsett lite värk, fast mer "trötthet" i ländryggen.
Citronmeliss är också en bra ört för mensvärk och kramp, så den brukar jag ibland slänga i. Om min magkatarr (autoimmun) sätter igång, som den här gången, så blir det Ljung jag lägger i med den andra örterna.
Sköldkörteln och mensen
När jag gick på levaxin kom jag efter flera år av hemska pms-besvär fram till att jag behövde öka medicinen under mensen, och naturligtvis även ta järntillskott.
Eftersom att jag tack vare detoxen har fått bort mitt söt- och saltsug testade jag den här mensens första dag att följa mina "cravings", och efter att ha stått i butiken framför glassdisken och funnit att det inte alls var glass jag ville ha så gick jag till frukten och plockade på mig grapefrukter, sen vidare till asiatiska avdelningen för att plocka på mig ännu mer sjögräs. Jag fann helt enkelt ut att vad jag egentligen behövde var mer av sånt som stöttar sköldkörteln. Så istället för en halv grapefrukt om dagen äter jag nu en halva på morgonen och en halva efter middagen, jag knaprar sjögräs när jag känner för det och utöver blutsaften en halvtimme innan frukost tar jag extra järntillskott även till middagen.
Idag är det mensens fjärde dag och jag mår prima. Jag känner mig pigg och glad, värkfri och ingen av den slöheten eller tröttheten jag tidigare brukade känna några dagar inpå mensen har ännu infunnit sig. Den största utmaningen tycker jag är att se till att kroppen har resurser nog att förlora blod utan att jag känner mig slö och orkeslös, dvs får blodbrist. Jag har haft en riktigt tuff arbetsvecka som har gått mycket bättre än väntat (förutom i torsdags när magsjukdomen till slut fick ett skov - något som tidigare skulle hänt redan när kikhostan satte igång).
Jag har lärt mig mycket den här veckan. Resan fortsätter.
/Milla
