Jag är nere i en hypoperiod. Jag tror att den där dippen jag visste skulle komma är här. Visst är det jobbigt, med yrsel, illamående, stelhet och ledvärk, smärta i Sköldkörteln (något jag ALDRIG haft tidigare!), fysisk trötthet mm. Men det är ändå den del av den här resan som hittills är den intressantaste. Dels upplever jag symptom jag aldrig upplevt tidigare i hela mitt liv och dels går de att styra med rätt kost.
Ont i sköldkörteln, det tog mig en vecka att inse att jag hade slarvat med alger, åt algsallad till frukost och smärtan försvann under dagen. Fortsatte med alger i några dagar och symptomet försvann helt. Nu äter jag helt enkelt alger oftare.
Yrsel och illamående. När jag en dag knappt orkade upp för en trappa på jobbet insåg jag att det kanske kunde vara trötta binjurar. Lakritsrot i teet den kvällen och dagen efter hade jag inte en tiondel av yrseln och trappan gick fint. Det var förrgår. Fortsatte med lakritsrot samma kväll och mådde prima igår. Den får vara med ett tag helt enkelt. Idag drack jag det i frukosttéet.
Stelhet och ledvärk hör dels säsongen till, men omväxlande väder och temperatur. Jag får inte glömma att jag faktiskt var barnreumatiker och att jag har en del "skador" sen dess som bråkar vid väderomslag. ALLT beror inte på hypotyreosen, men hypotyreosen tycks kunna förvärra det mesta. Mot stelheten hjälper morgonyogan. Mot värken dricker jag ingefärsté och tar gurkmeja vissa dagar, sen har jag en Arnica-gel som min mamma köpte åt mig i Kina som funkar bra. Ska faktiskt smörja in nacken innan jag måste till jobbet snart.
Den fysiska tröttheten är ett symptom på binjurarnas trötthet som blir lite bättre varje dag men som jag nog kommer få "orka med" ett tag.
Något som har blivit bättre är humöret/det allmänna måendet. Jag höll på att bli lite nere och funderade på om det var hypon, och jag vet fortfarande inte, jag vet bara att jag mår mycket bättre. Jag ser ljust på framtiden igen, trots en del motgångar senaste tiden. DET känns skönt. Det var det som återkom oftast efter att jag hade börjat med levaxin - det deppiga sinneslaget. Jag kan nog inte påstå att jag någonsin har varit kliniskt deprimerad, förutom en dipp-månad precis innan jag började med trauma-terapin 2012 så har jag alltid gått upp på morgonen och tagit mig ut, ja gjort NÅNTING...
Ända sen jag var tonåring och tog mitt första jobb har jag lovat mig själv, eller kanske snarare haft mottot, att jag ska vilja gå upp varje morgon hela vägen till pension. Vaknar jag en dag och vill inte gå till skolan eller jobbet så får jag själv förändra min situation. Det är nog därför jag gjort så mycket olika saker, pluggat och jobbat om vartannat, för att alltid se en ljus framtid framför mig. En lycklig framtid. Jag sätter glädje, lycka och kärlek framför pengar och materiell framgång alla dagar i veckan.
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar