6-månadersjubileum!

Eller ja... Sex månader in i processen. (Sen den 16 oktober 2014). Bara 18 månader kvar, på ett ungefär. Iaf om jag ska anta att det går lika fort och lika bra för mig som de som försökt det här innan mig.

Just nu är jag inne i en lätt hypoperiod. Trötta ögon med ringar och antydan till påsar, mer sömn behövs, minnet är bättre vissa dagar men har fler sämre dagar än de senaste sex månaderna. Men å andra sidan kan jag helt plötsligt överraska mig själv med att komma ihåg en hel inköpslista eller hela dagens schema. Över lag mår jag mycket bättre och de symptom jag numera slipper överväger de symptom jag fortfarande tampas med lite då och då. 

Jag upplever absolut, som jag tidigare skrivit, att jag är mer känslig för stress och sömnbrist men även väder och "dålig" mat, så visst känner jag dagligen att ännu inte är frisk.

Vad gör jag då för att bli frisk: 

*försöker hålla fasta mattider

*och äta bra mat (självklart fuskar jag ibland, men inte alltför mycket eftersom att jag känner konsekvenserna nästan med en gång)

*jag tar extra vitamin- och mineraltillskott, äter sjögräs, alger/kelp tre gånger i veckan och grapefrukt varje dag. Jag undviker kål, sojaprodukter och annat som hämmar sköldkörteln. Jag äter gärna zucchini och tillagad spenat, nötter, fisk och avokado mm.

*Jag gör yoga dagligen och utövar reflexologi på mig själv tre gånger i veckan.

*Jag tar inga konventionella mediciner utan använder örter och mat för att hålla mig frisk och smärtfri.

Våren har definitivt fört med sig både vårtrötthet och morgonstelhet, men samtidigt är jag piggare och mer motiverand än någonsin.  

Jag väger idag 2 kg mindre än för sex månader sen och har både gått ner, sen upp och sen ner de där två kilona ännu en gång. Jag väger mig en gång i veckan och justerar matintag och aktiveringsnivå fortlöpande. Jag har alltid vägt lite mer på vintern (som nu) än om somrarna. Det ska bli intressant att se om och isf hur vikten påverkas det kommande halvåret. Det börjar bli dags att ta fram både cykeln och löparkläderna, även om jag fortfarande måste ta det lugnt med det sistnämnda sen vridningen av knät i julas. Tanken är lördagslöparrundor (i snigelfart) och att cykla lite längre ett par gånger i veckan, allt efter situation och kondition just då. 

/Milla

Känslig

Det finns två saker jag har blivit mer känslig för sen jag slutade med levaxinet. Det första har jag alltid behövt tänka på, och det är sömn. Jag är inte tröttare om dagarna, som annars är ett klassiskt hyposymptom, och jag behöver inte sova fler timmar än vad som är normalt, men jag behöver verkligen mina åtta timmar av kvalitativ sömn. Sju timmar funkar, nio timmar är skönt när jag får chansen, men mer eller mindre än sju till nio och min rytm rubbas. Magen är det som påverkas i nästa steg om jag får för lite sömn.

Vilket får mig inpå det andra jag har blivit känslig för, nämligen stress. Och magen är naturligtvis det som påverkas mest. För lite sömn gör min kropp stressad och då får jag lätta humörsvängningar och svårt att ta upp näringen i maten och hemsk diarré. Egentligen är väl första steget att jag får svårt att ta upp näring och följden blir diarré och humörsvängningar. 

Men jag har blivit känsligare för stress i allmänhet, och det är alltid magen som drabbas värst. I dagsläget är "normaltillståndet" att jag är dålig i magen och bara när jag verkligen har kunnat slappna av så blir jag tillfälligt bra igen. Och det här har jag faktiskt ett minne av att ha haft problem med även tidigare - innan jag fick min hypodiagnos - men då var boven den autoimmuna gastriten (vars diagnos jag fick samtidigt som hypodiagnosen) och när jag fick kontroll över den med rätt kost så försvann symptomen. 

Nu känns det dock som om problemet sitter i tarmarna och inte i magsäcken eller tolvfingertarmen och koständringen gör inte heller så stor skillnad. Nu är det stressen som är boven och måste elimineras. 

Och det märker jag också, det händer ju att jag är bra i magen emellanåt... Får jag umgås med vänner och familj en kväll i avslappnad miljö så blir magen bra morgonen efter. Får jag göra någonting roligt, som att gå på mässa så blir magen bättre. Och det absolut bästa är meditation och "healing" i form av trumning. Yogan på morgnarna gör så att dagen går bättre, och trumning en kväll eller helgdag kan göra en hel vecka bättre. Jag var på trummeditation på Harmoni-Expo i helgen och var bra i magen i två dagar efter. Helgen innan dess var jag på Vårdagjämningsfirande och trummade själv tillsammans med andra i grupp och min mage var bra i fem dagar efter (!). Just nu är min mage aningen bättre än den har varit på ett bra tag eftersom att ett stressmoment på jobbet har försvunnit fr.o.m. igår. Men jag ser verkligen fram emot påsken och en chans att få vila upp både kropp och knopp. Jag ska umgås med familjen och förhoppningsvis komma ut i skogen och ladda batterierna med lite örtplock och geocaching. Men det jag ser mest fram emot är att få komma ut och trumma igen på söndag. 

Det här inlägget kände jag att jag ville skriva för att dela med mig av sånt som inte alltid är toppen och att det finns sånt i motvikt till allt som jag skriver om hela tiden som har blivit mycket bättre. 

I dagsläget väger de saker upp för magproblemen med stor marginal. Och även när den ordentliga hypodippen kommer, som händer alla förr eller senare som försöker läka sköldkörteln naturligt, så kommer jag att kämpa vidare eftersom att den försmak jag har fått av att symptom försvunnit och ork och minne återkommit har gett mig tillräckligt med mersmak för att motivera mig själv en bra bit till. Jag kommer säkert skrika och gråta emellanåt, men då kommer jag att läsa den här bloggen från början och komma ihåg allt som blivit och varit bra och som kommer bli bra igen bara jag håller ut och kämpar på.

/Milla