Fascinerande mens - resonemang kring mina upplevelser just nu

Just nu är jag mitt i lingonveckan och den här skiljer sig lite från de tidigare. Humöret har svängt mer och jag har haft mindre tålamod. Tålamod som annars är min starkaste sida. Tålamodet hänger ihop med att jag inte har sovit tillräckligt. Två nätter i rad, nätterna till onsdag och torsdag har jag bara fått cirka fem timmars sömn. Så där skulle vi ju kunna finna förklaringen. 

Men varför har jag då haft svårt för att somna? Den första kvällen var jag alldeles för uppe i varv efter att ha jobbat senare än vanligt. Den andra natten vaknade jag vid fyra av ljud som störde och kunde sen inte somna om. 

Inatt somnade jag åter sent trots att jag hade varit trött tidigare. Däremot vaknade jag av mig själv imorse redan vid fem, efter ca sex timmars sömn, utvilad. 

Precis som jag brukade göra när jag hade mens och ökade levaxindosen för att jag kände att jag behövde det.

Men nu äter jag inget levaxin alls...

Hur har mensen känts annars den här gången?

Jag blöder mer (mer än någonsin med koppen, men om jag blöder mer än innan det eller innan jag började på levaxin är svårt att veta) men känner mig inte alls lika svag och dåsig som jag gjorde på levaxin. Minnet och organisationsförmågan har påverkats negativt, som den brukar göra när jag sover dåligt. Mina PTSD-symptom har varit värre än vanligt, som de brukar vara under mensen. Och när hjärnan är upptagen med det, så brukar jag ha sämre minne och organisationsförmåga...

Kommer ni ihåg att jag förra veckan hade gått upp i vikt och skulle börja räkna kalorier? Det sket sig när mensen kom, för att jag varit så jäkla hungrig. Sådär jag-mår-illa-om-jag-inte-äter-hungrig. Det går inte att jobba så och inte att sova heller, så jag valde att lyssna på kroppen. 

Jag räknade med viktuppgång även denna vecka, men NEJ, när jag vägde mig imorse så hade jag gått ner mer än hälften av det jag hade gått upp. 

Och imorse smakade grapefrukten inte alls lika gott...

Så summan är att trots mens så mår jag som om sköldkörteln sköter sig alldeles utmärkt. Jag äter fortfarande alger (till middagen igår, det var riktigt gott) och allt annat som stöttar sköldkörteln, men har inte behövt öka något som jag alltid behövde med levaxinet. Och binjurarna har inte heller visat att de behöver stöttas, och när jag testade så smakade allt riktigt illa... 

Jag känner mig livfull och lagom energisk. Irriterad på vårvintervädret, men vem är inte det just nu?

Och det är just det, på levaxin, och p-hormoner (stav) så kunde jag verkligen dippa i humöret och vilja dra något gammalt över mig och aldrig mer komma ut, jag kunde gråta floder ena sekunden och skrika av glädje eller skratt nästa. Den här mensen har jag haft humörsvängningar, visst, men inte alls på samma nivå och med mer självdistans och med livsglädjen kikandes fram hela tiden. Livsglädjen har hela tiden varit närvarande.

Och att den kunde försvinna förut under mensen, och även annars, skyller jag inte på levaxinet utan på preventivmedelshormonerna - eller snarare på vad de gjorde med mina egna. Kanske i samspel med min underaktiva sköldkörtel.

Det är minst sagt en spännande resa jag gett mig in på.

/Milla

Dags att räkna kalorier igen

Natten till igår sov jag alldeles för få timmar, jag kunde bara inte somna. Igår var jag riktigt trött, och jag hade en "hypokänsla" när jag kom hem. En sån där trötthet som inte känns normal. 

Jag väger mig en gång i veckan, varje torsdag. Och imorse hade jag gått upp mer sen förra veckan än vad som ingår i mitt normala viktspann (ett par hekto hit eller dit, 1 kg vid mens) förutom vid mens. Och nu har jag inte mens.

Så jag bestämde mig för att nu blir det dags att räkna kalorier ett tag. Det har funkat för mig förr. Min teori, eller åsikt, är att om ämnesomsättningen går ner så måste jag ju anpassa mitt näringsintag efter det och inte tro att mirakel ska ske bara för att jag tränar hårdare eller rör mig mer. Hyposar har svårare att gå ner i vikt, och jag har haft tur som har kunnat hålla en bra vikt hittills. 

Det kan vara lätt att låta sig förblindas av vågen, att koppla ihop självkänslan med siffrorna, speciellt när man t o m tycker sig kunna känna kilona staplas på. Jag försöker hålla en distans till min vikt genom att dels fokusera på hur jag känner mig och hur jag mår och dels se viktuppgång (eller nedgång) som bara ännu ett symptom. Det funkar faktiskt bra, oftast. 

Jag kommer alltså att begränsa mitt näringsintag ett tag framöver, och till att börja med kommer jag den närmaste veckan att hålla mig till 1200kcal/dag. 

Detta delar jag upp såhär:

*Frukost inom en timme efter uppvaknande - ca 230kcal

(Idag 1/2 bananpannkaka, blåbär, grapefrukt samt ingefärsté med kokosolja och honung)

*09:00 - 200 kcal

(Idag 1 st fröknäcke och 1 liten banan)

*Lunch 11:00-12:00 - ca 170 kcal 

(Idag andra halvan av bananpannkakan, blåbär och 1 morot)

*kl 14:30 - 200 kcal

(Idag fördelat på naturella valnötter och cashewnötter)

*Middag 17:00-18:00 - ca 250 kcal

(Idag grönsakssoppa med alger)

*Frukt en timme innan läggdags - ca 150 kcal (oftast en apelsin)

Lite typiskt känns det att det här ska hända just nu när vårdagjämningen står för dörren. För mig är vårdagjämningen en större högtid än påsken, och att den sammanfaller med det persiska nyåret, Nou roz, gör den ännu större. 

Vårdagjämningen handlar om att fira in våren, för mig innebär det musik, sång och aktiviteter som ger ny energi och får mig att känna mig vaken och pigg och nästan pånyttfödd efter vinterns mörka grepp.

Nou roz har egentligen samma grund, men liksom våra vanligaste svenska högtider (jul, påsk och midsommar) så ligger gärna ett stort fokus på mycket och god mat, och gärna sötsaker på det. 

Så en rejäl middag imorgon tillsammans med min fars sambos familj (från Iran) kommer jag inte ifrån. Så tyvärr kommer nog vågen att visa plus även nästa torsdag. En rejäl middag, speciellt med efterrätt (som jag ska göra mitt bästa för att begränsa intaget av) kan räcka för att en hypo ska lägga på sig ett extra kg som sen tar en halv evighet att få bort. 

/Milla

Avsmak för alger

I början av mars upplevde jag vad vi kan kalla "en hormonchock av privat natur". Jag svarar gärna på frågor om det via PM på Facebook eller via e-post (ettjordensbarn@gmail.com), men det är nog det första och enda som jag med största sannolikhet inte kommer att dela med mig så mycket av här på bloggen.

Men jag kan säga så mycket som att mina könshormoner, framför allt, vändes uppochner under februari med kulmen i början av mars och sen blev det platt fall. Även binjurarna påverkades och jag hade börjat stötta de med lakritsrot och en ört som heter Shisandra chinensis. En kort tid efter kulmen slutatade jag stötta binjurarna eftersom att det verkligen inte behövdes längre. Lakritsroten började åter smaka illa och Shisandran gjorde mig nästan dålig, med darrningar och plötslig högre vilopuls (som inte kändes bra). Just nu försöker kroppen repa sig och jag upplever helt andra symptom än tidigare under den här processen. Fram till dess tyckte jag att alger var gott, och eftersom att jag behövde jod så åt jag alger två till tre gånger i veckan som jag gjort från början för att stötta Sköldkörteln. Jag äter ju även bl.a. grapefrukt och zucchini samt spenat.

Suget efter, eller kanske snarare smaken för, grapefrukt har ökat tillsammans med ett ökat behov och sug efter c-vitaminrika frukter och färgglada bär. Det här har jag satt mycket i relation till att jag är känslig för förkylningar, efter kikhostan i oktober och eftersom att jag åker med kollektivtrafiken till jobbet varje dag. Zucchini äter jag fortfarande med glädje och detsamma gäller spenat.

Men alger... Alger nästan växer i munnen vissa gånger. Idag var det dags för alger och eftersom att jag ska bort på eftermiddagen och kvällen fick det bli Norikrinklar till frukosten. Jag fick ner de, men det kändes mest torrt och som ett nödvändigt ont. 

Jag tror mycket på att följa kroppens signaler och den här månaden kommer handla om att återfå balansen efter händelsen den 3 mars. Det är just Norikrinklarna och annan Nori som jag har avsmak för just nu, så jag kommer att fortsätta äta alger eftersom att jag behöver det, men jag kommer försöka hålla mig till andra alger och sjögräs. Tyvärr är den "algsallad" jag brukar äta tillfälligt slut i alla de affärer jag brukar handla. 

Jag ska försöka kolla upp om just Nori innehåller något annat som jag kanske INTE behöver. Det är sånt här som är så himla intressant under den här processen, att lära känna sin kropp och sina behov av olika näringsämnen. 

/Milla