Den senaste månaden, sen mitt senaste inlägg här på bloggen, har mycket hänt. Min brorsdotters dop, min fars födelsedag, syjunta, bokcirkel, jobb, jul- och nyårsfirande har gjort att jag inte har haft så väldigt mycket tid till att blogga.
Men nu ska ni få en uppdatering. Framför allt så måste jag säga att det mest har skett positiva förändringar. Till de negativa hör att jag nog behöver en aning mer sömn nu än tidigare, att jag emellanåt får ringar och blånader under ögonen om jag har sovit för lite och att jag skadade mitt ena knä två dagar innan jul...
Månaden (december) inleddes med att jag blev dålig i magen. Riktigt dålig i magen. Jag är nästan hundra på att jag åt glutenkontaminerad polenta eftersom att jag blev dålig i magen efter att ha ätit polentagröt till frukost en morgon. Jag har varit med om kontaminerad polenta en gång tidigare, men då var det ett helt annat märke. Efter det hade jag diarré i över två veckor. Jag blev också riktigt dunderförkyld i samma veva. Jag lyckades dock med konststycket att få i mig tillräckligt med vätska och mådde således rätt hyfsat, men pga magens tillstånd och en bristande aptit så gick jag ner 3 kg under de här veckorna. Magen har faktiskt inte varit helt återställd förrän nu strax innan nyår, men det blev ok lagom till jul.
Det enda som saknades för att det skulle vara ett klart "glutenanfall" var att eftersom att jag har hudvarianten (hudceliaki) så borde jag ha får tillbaka stora utslag och kliande hud. Visst kliade det lite efteråt men troligare är kanske att det helt enkelt utlöste en kedjereaktion. Gluten i polentan satte igång en autoimmun reaktion som inte höll sig till tarmarna utan även fortplantade sig till magslemhinnan (sätet för min andra autoimmuna magsjukdom) och sen även till sköldkörteln som reagerade med en hyperperiod. Jag har tidigare varit med om att jag har varit precis så magsjuk i långa perioder som jag i efterhand har insett troligen var (prediagnostiska) hyperperioder.
Lagom till magen var påväg åt rätt håll några dagar innan jul så ramlade jag på bussen och skadade ena knät. Det skadades inte allvarligt och är så gott som bra nu (lagom till jag ska börja jobba igen på måndag), men samtidigt inleddes troligtvis en hypoperiod som tillsammans med påtvingat stillasittande har lett till att jag hittills har gått upp 2 av de 3 kg jag gick ner under magsjukan.
Det är troligtvis denna hypoperiod, om jag kommit in i en sån, som gör att jag behöver mer sömn och som ger mig "trötta ögon", något som jag faktiskt inte kan minnas att jag har haft tidigare över huvud taget). Fast nu måste jag tillägga att jag de senaste tre dagarna har vaknat i bra tid och sen valt att somna om, för att jag är ledig och kan.
Men, utöver detta så har jag upplevt en hel del positiva förändringar under december månad. Jag upplever att jag har fått bättre kvalitet på håret som har fått en bättre glans och som inte fastnar på borsten i lika stor utsträckning som tidigare (och täpper till i duschen), och sambon håller med. Jag upplever att min hy mår bättre, om vi bortser från den årstidstypiska torra huden på händer och andra utsatta områden. Ansiktshuden har blivit jämnare/slätare, med färre blämmor/utslag/finnar, och när de väl poppar upp så kan jag nästan alltid härleda de till PMS eller ägglossning. Och apropå det så har min menscykel blivit tydligare. Jag har inte längre några fläckvisa blödningar mitt i månaden. Nu får vi ju ha i åtanke att jag förutom levaxinet även har slutat med hormonella preventivmedel, så förändringarna i menscykel och tillhörande symptom kan ha med det att göra likväl som med hypotyreosen. På den fronten så har även toppar och dalar jämnats ut, både när det gäller humör och sexlust (jag känner mig inte längre som en hormonstinn tonåring varannan vecka). Jag är inte lika hungrig hela tiden (både hormonella preventivmedel och levaxin kan inverka på aptiten och ge sötsug) och jag har bättre självkänsla! Det är nog det mest fantastiska, att jag inte längre känner mig både hopplös och värdelös flera gånger i månaden. Senast jag hade mens hade jag som vanligt en humördipp, men jag ville inte hoppa framför något tåg och snabbare än vanligt kunde jag se på det med självdistans - min sambo tackar för denna positiva förändring. Med bättre självkänsla kommer ett bättre och jämnare humör över lag och även en mer positiv syn på framtiden. Framtidshopp. Framtidstro.
Jag upplever också att jag har fått bättre kognitiva förmågor/funktioner: minnet har blivit bättre och likaså organisationsförmågan. Jag skriver fortfarande en hel del på post-it-lappar, eller elektroniska motsvarigheter, men jag kommer ihåg mer och har fått det lättare att hålla reda på tider, dagar, uppgifter mm. Den här typen av kognitiva funktioner har jag haft svårt för sen jag började med levaxin 2009, innan dess var jag en hejare på just organisering - jag praktiserade för sjuttsingen som arbetsmiljö-, och miljösamordnare på ett mellanstort företag under min utbildning till miljötekniker! Det kognitiva fick sig sen en rejäl dipp 2012 efter mitt trauma som gav mig PTSD, sen dess har det under perioder varit bättre men aldrig blivit helt bra. Förrän nu?
Nu när julen är slut och ingen fyller år igen på ett tag kommer jag att återgå till en bra kost utan socker och mjölkprodukter. Det har faktiskt inte påverkat mig så mycket som jag trodde att äta "som jag vill" under juletiden. Om man bortser från midjemåttet, men det beror nog mer på stillasittandet då rörelse tycks vara grunden i en bättre metabolism (detta gäller troligtvis inte bara mig, och inte heller bara hypnoser för den delen). En sak till har jag iofs kopplat till intag av socker i kosten: ledvärk, och då framför allt en stel nacke. Jag var ju, som jag tidigare har nämnt, barnreumatiker och de leder jag hade störst besvär med som barn tycks vara det som stelnar fortast och mest nu när jag är vuxen - vid intag av socker och vid väderomslag. Men, ledvärk är ju ett av symptomen vid hypotyreos så inte förrän jag har varit utan socker igen några dagar kan jag med säkerhet veta ifall ledvärken denna gång beror på just sockret eller om det hör till denna "hypoperiod".
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar