Lunch på jobbet

Jag vet att jag har visat förut vad jag äter. Men idag tänkte jag dels visa en bild på dagens soppa och sen skriva vad mer jag äter idag för sköldkörtelns skull. Idag blir det soppa till lunch. Jag gillar den här soppan för att den går att variera och är extremt enkel att tillaga. 

Till frukost blev det ägg (B12) på glutenfritt knäckebröd med laktosfritt äkta smör (den enda mejeriprodukten jag äter), grapefrukt, Mivitotal utblandat i vatten samt ingefärsté med kanel (stabiliserar blodsockret) och kokosolja (hjälper sköldkörteln). Det kan verka lite men kalorimässigt är det här lagom för någon med underfunktion, vi bränner inte lika mycket kalorier som en "vanlig" person.

Grön ärtsoppa med sjögräs:

* ca 100 g zucchini (eko), riven eller hackad

* ca 10 cm purjolök (eko), hackad 

* 1 msk kokosolja (eko)

* 2 tsk lantbuljong (eko) + 6 dl vatten

* 1 vitlöksklyfta (eko), hackad

* 125 g frysta gröna ärtor (eko)

* 5 g torr sjögrässallad

Hacka alla grönsaker och stek i oljan i en kastrull på medelhög värme tills de mjuknat. Häll på buljong och vatten, koka upp och låt puttra i tio minuter.

Häll sen i ärtorna och koka upp igen. Stäng av plattan och häll i sjögräset. Låt sjögräset svälla i minst fem minuter medan soppan svalnar tillräckligt för att kunna mixas.

Zucchinin och sjögräset är bra för sköldkörteln, det sistnämnda för att det innehåller jod (i ett tidigt inlägg från i höstas finns det specificerat vilka sjögräs mm som innehåller jod). Ärtorna innehåller järn. Ibland har jag även i spenat som jag har i från början med grönsakerna.

När jag kommer hem från jobbet brukar jag äta det jag märker att kroppen behöver, idag blev det en sallad med nötter, avokado och lax.

/Milla

6-månadersjubileum!

Eller ja... Sex månader in i processen. (Sen den 16 oktober 2014). Bara 18 månader kvar, på ett ungefär. Iaf om jag ska anta att det går lika fort och lika bra för mig som de som försökt det här innan mig.

Just nu är jag inne i en lätt hypoperiod. Trötta ögon med ringar och antydan till påsar, mer sömn behövs, minnet är bättre vissa dagar men har fler sämre dagar än de senaste sex månaderna. Men å andra sidan kan jag helt plötsligt överraska mig själv med att komma ihåg en hel inköpslista eller hela dagens schema. Över lag mår jag mycket bättre och de symptom jag numera slipper överväger de symptom jag fortfarande tampas med lite då och då. 

Jag upplever absolut, som jag tidigare skrivit, att jag är mer känslig för stress och sömnbrist men även väder och "dålig" mat, så visst känner jag dagligen att ännu inte är frisk.

Vad gör jag då för att bli frisk: 

*försöker hålla fasta mattider

*och äta bra mat (självklart fuskar jag ibland, men inte alltför mycket eftersom att jag känner konsekvenserna nästan med en gång)

*jag tar extra vitamin- och mineraltillskott, äter sjögräs, alger/kelp tre gånger i veckan och grapefrukt varje dag. Jag undviker kål, sojaprodukter och annat som hämmar sköldkörteln. Jag äter gärna zucchini och tillagad spenat, nötter, fisk och avokado mm.

*Jag gör yoga dagligen och utövar reflexologi på mig själv tre gånger i veckan.

*Jag tar inga konventionella mediciner utan använder örter och mat för att hålla mig frisk och smärtfri.

Våren har definitivt fört med sig både vårtrötthet och morgonstelhet, men samtidigt är jag piggare och mer motiverand än någonsin.  

Jag väger idag 2 kg mindre än för sex månader sen och har både gått ner, sen upp och sen ner de där två kilona ännu en gång. Jag väger mig en gång i veckan och justerar matintag och aktiveringsnivå fortlöpande. Jag har alltid vägt lite mer på vintern (som nu) än om somrarna. Det ska bli intressant att se om och isf hur vikten påverkas det kommande halvåret. Det börjar bli dags att ta fram både cykeln och löparkläderna, även om jag fortfarande måste ta det lugnt med det sistnämnda sen vridningen av knät i julas. Tanken är lördagslöparrundor (i snigelfart) och att cykla lite längre ett par gånger i veckan, allt efter situation och kondition just då. 

/Milla

Känslig

Det finns två saker jag har blivit mer känslig för sen jag slutade med levaxinet. Det första har jag alltid behövt tänka på, och det är sömn. Jag är inte tröttare om dagarna, som annars är ett klassiskt hyposymptom, och jag behöver inte sova fler timmar än vad som är normalt, men jag behöver verkligen mina åtta timmar av kvalitativ sömn. Sju timmar funkar, nio timmar är skönt när jag får chansen, men mer eller mindre än sju till nio och min rytm rubbas. Magen är det som påverkas i nästa steg om jag får för lite sömn.

Vilket får mig inpå det andra jag har blivit känslig för, nämligen stress. Och magen är naturligtvis det som påverkas mest. För lite sömn gör min kropp stressad och då får jag lätta humörsvängningar och svårt att ta upp näringen i maten och hemsk diarré. Egentligen är väl första steget att jag får svårt att ta upp näring och följden blir diarré och humörsvängningar. 

Men jag har blivit känsligare för stress i allmänhet, och det är alltid magen som drabbas värst. I dagsläget är "normaltillståndet" att jag är dålig i magen och bara när jag verkligen har kunnat slappna av så blir jag tillfälligt bra igen. Och det här har jag faktiskt ett minne av att ha haft problem med även tidigare - innan jag fick min hypodiagnos - men då var boven den autoimmuna gastriten (vars diagnos jag fick samtidigt som hypodiagnosen) och när jag fick kontroll över den med rätt kost så försvann symptomen. 

Nu känns det dock som om problemet sitter i tarmarna och inte i magsäcken eller tolvfingertarmen och koständringen gör inte heller så stor skillnad. Nu är det stressen som är boven och måste elimineras. 

Och det märker jag också, det händer ju att jag är bra i magen emellanåt... Får jag umgås med vänner och familj en kväll i avslappnad miljö så blir magen bra morgonen efter. Får jag göra någonting roligt, som att gå på mässa så blir magen bättre. Och det absolut bästa är meditation och "healing" i form av trumning. Yogan på morgnarna gör så att dagen går bättre, och trumning en kväll eller helgdag kan göra en hel vecka bättre. Jag var på trummeditation på Harmoni-Expo i helgen och var bra i magen i två dagar efter. Helgen innan dess var jag på Vårdagjämningsfirande och trummade själv tillsammans med andra i grupp och min mage var bra i fem dagar efter (!). Just nu är min mage aningen bättre än den har varit på ett bra tag eftersom att ett stressmoment på jobbet har försvunnit fr.o.m. igår. Men jag ser verkligen fram emot påsken och en chans att få vila upp både kropp och knopp. Jag ska umgås med familjen och förhoppningsvis komma ut i skogen och ladda batterierna med lite örtplock och geocaching. Men det jag ser mest fram emot är att få komma ut och trumma igen på söndag. 

Det här inlägget kände jag att jag ville skriva för att dela med mig av sånt som inte alltid är toppen och att det finns sånt i motvikt till allt som jag skriver om hela tiden som har blivit mycket bättre. 

I dagsläget väger de saker upp för magproblemen med stor marginal. Och även när den ordentliga hypodippen kommer, som händer alla förr eller senare som försöker läka sköldkörteln naturligt, så kommer jag att kämpa vidare eftersom att den försmak jag har fått av att symptom försvunnit och ork och minne återkommit har gett mig tillräckligt med mersmak för att motivera mig själv en bra bit till. Jag kommer säkert skrika och gråta emellanåt, men då kommer jag att läsa den här bloggen från början och komma ihåg allt som blivit och varit bra och som kommer bli bra igen bara jag håller ut och kämpar på.

/Milla

Fascinerande mens - resonemang kring mina upplevelser just nu

Just nu är jag mitt i lingonveckan och den här skiljer sig lite från de tidigare. Humöret har svängt mer och jag har haft mindre tålamod. Tålamod som annars är min starkaste sida. Tålamodet hänger ihop med att jag inte har sovit tillräckligt. Två nätter i rad, nätterna till onsdag och torsdag har jag bara fått cirka fem timmars sömn. Så där skulle vi ju kunna finna förklaringen. 

Men varför har jag då haft svårt för att somna? Den första kvällen var jag alldeles för uppe i varv efter att ha jobbat senare än vanligt. Den andra natten vaknade jag vid fyra av ljud som störde och kunde sen inte somna om. 

Inatt somnade jag åter sent trots att jag hade varit trött tidigare. Däremot vaknade jag av mig själv imorse redan vid fem, efter ca sex timmars sömn, utvilad. 

Precis som jag brukade göra när jag hade mens och ökade levaxindosen för att jag kände att jag behövde det.

Men nu äter jag inget levaxin alls...

Hur har mensen känts annars den här gången?

Jag blöder mer (mer än någonsin med koppen, men om jag blöder mer än innan det eller innan jag började på levaxin är svårt att veta) men känner mig inte alls lika svag och dåsig som jag gjorde på levaxin. Minnet och organisationsförmågan har påverkats negativt, som den brukar göra när jag sover dåligt. Mina PTSD-symptom har varit värre än vanligt, som de brukar vara under mensen. Och när hjärnan är upptagen med det, så brukar jag ha sämre minne och organisationsförmåga...

Kommer ni ihåg att jag förra veckan hade gått upp i vikt och skulle börja räkna kalorier? Det sket sig när mensen kom, för att jag varit så jäkla hungrig. Sådär jag-mår-illa-om-jag-inte-äter-hungrig. Det går inte att jobba så och inte att sova heller, så jag valde att lyssna på kroppen. 

Jag räknade med viktuppgång även denna vecka, men NEJ, när jag vägde mig imorse så hade jag gått ner mer än hälften av det jag hade gått upp. 

Och imorse smakade grapefrukten inte alls lika gott...

Så summan är att trots mens så mår jag som om sköldkörteln sköter sig alldeles utmärkt. Jag äter fortfarande alger (till middagen igår, det var riktigt gott) och allt annat som stöttar sköldkörteln, men har inte behövt öka något som jag alltid behövde med levaxinet. Och binjurarna har inte heller visat att de behöver stöttas, och när jag testade så smakade allt riktigt illa... 

Jag känner mig livfull och lagom energisk. Irriterad på vårvintervädret, men vem är inte det just nu?

Och det är just det, på levaxin, och p-hormoner (stav) så kunde jag verkligen dippa i humöret och vilja dra något gammalt över mig och aldrig mer komma ut, jag kunde gråta floder ena sekunden och skrika av glädje eller skratt nästa. Den här mensen har jag haft humörsvängningar, visst, men inte alls på samma nivå och med mer självdistans och med livsglädjen kikandes fram hela tiden. Livsglädjen har hela tiden varit närvarande.

Och att den kunde försvinna förut under mensen, och även annars, skyller jag inte på levaxinet utan på preventivmedelshormonerna - eller snarare på vad de gjorde med mina egna. Kanske i samspel med min underaktiva sköldkörtel.

Det är minst sagt en spännande resa jag gett mig in på.

/Milla

Dags att räkna kalorier igen

Natten till igår sov jag alldeles för få timmar, jag kunde bara inte somna. Igår var jag riktigt trött, och jag hade en "hypokänsla" när jag kom hem. En sån där trötthet som inte känns normal. 

Jag väger mig en gång i veckan, varje torsdag. Och imorse hade jag gått upp mer sen förra veckan än vad som ingår i mitt normala viktspann (ett par hekto hit eller dit, 1 kg vid mens) förutom vid mens. Och nu har jag inte mens.

Så jag bestämde mig för att nu blir det dags att räkna kalorier ett tag. Det har funkat för mig förr. Min teori, eller åsikt, är att om ämnesomsättningen går ner så måste jag ju anpassa mitt näringsintag efter det och inte tro att mirakel ska ske bara för att jag tränar hårdare eller rör mig mer. Hyposar har svårare att gå ner i vikt, och jag har haft tur som har kunnat hålla en bra vikt hittills. 

Det kan vara lätt att låta sig förblindas av vågen, att koppla ihop självkänslan med siffrorna, speciellt när man t o m tycker sig kunna känna kilona staplas på. Jag försöker hålla en distans till min vikt genom att dels fokusera på hur jag känner mig och hur jag mår och dels se viktuppgång (eller nedgång) som bara ännu ett symptom. Det funkar faktiskt bra, oftast. 

Jag kommer alltså att begränsa mitt näringsintag ett tag framöver, och till att börja med kommer jag den närmaste veckan att hålla mig till 1200kcal/dag. 

Detta delar jag upp såhär:

*Frukost inom en timme efter uppvaknande - ca 230kcal

(Idag 1/2 bananpannkaka, blåbär, grapefrukt samt ingefärsté med kokosolja och honung)

*09:00 - 200 kcal

(Idag 1 st fröknäcke och 1 liten banan)

*Lunch 11:00-12:00 - ca 170 kcal 

(Idag andra halvan av bananpannkakan, blåbär och 1 morot)

*kl 14:30 - 200 kcal

(Idag fördelat på naturella valnötter och cashewnötter)

*Middag 17:00-18:00 - ca 250 kcal

(Idag grönsakssoppa med alger)

*Frukt en timme innan läggdags - ca 150 kcal (oftast en apelsin)

Lite typiskt känns det att det här ska hända just nu när vårdagjämningen står för dörren. För mig är vårdagjämningen en större högtid än påsken, och att den sammanfaller med det persiska nyåret, Nou roz, gör den ännu större. 

Vårdagjämningen handlar om att fira in våren, för mig innebär det musik, sång och aktiviteter som ger ny energi och får mig att känna mig vaken och pigg och nästan pånyttfödd efter vinterns mörka grepp.

Nou roz har egentligen samma grund, men liksom våra vanligaste svenska högtider (jul, påsk och midsommar) så ligger gärna ett stort fokus på mycket och god mat, och gärna sötsaker på det. 

Så en rejäl middag imorgon tillsammans med min fars sambos familj (från Iran) kommer jag inte ifrån. Så tyvärr kommer nog vågen att visa plus även nästa torsdag. En rejäl middag, speciellt med efterrätt (som jag ska göra mitt bästa för att begränsa intaget av) kan räcka för att en hypo ska lägga på sig ett extra kg som sen tar en halv evighet att få bort. 

/Milla

Avsmak för alger

I början av mars upplevde jag vad vi kan kalla "en hormonchock av privat natur". Jag svarar gärna på frågor om det via PM på Facebook eller via e-post (ettjordensbarn@gmail.com), men det är nog det första och enda som jag med största sannolikhet inte kommer att dela med mig så mycket av här på bloggen.

Men jag kan säga så mycket som att mina könshormoner, framför allt, vändes uppochner under februari med kulmen i början av mars och sen blev det platt fall. Även binjurarna påverkades och jag hade börjat stötta de med lakritsrot och en ört som heter Shisandra chinensis. En kort tid efter kulmen slutatade jag stötta binjurarna eftersom att det verkligen inte behövdes längre. Lakritsroten började åter smaka illa och Shisandran gjorde mig nästan dålig, med darrningar och plötslig högre vilopuls (som inte kändes bra). Just nu försöker kroppen repa sig och jag upplever helt andra symptom än tidigare under den här processen. Fram till dess tyckte jag att alger var gott, och eftersom att jag behövde jod så åt jag alger två till tre gånger i veckan som jag gjort från början för att stötta Sköldkörteln. Jag äter ju även bl.a. grapefrukt och zucchini samt spenat.

Suget efter, eller kanske snarare smaken för, grapefrukt har ökat tillsammans med ett ökat behov och sug efter c-vitaminrika frukter och färgglada bär. Det här har jag satt mycket i relation till att jag är känslig för förkylningar, efter kikhostan i oktober och eftersom att jag åker med kollektivtrafiken till jobbet varje dag. Zucchini äter jag fortfarande med glädje och detsamma gäller spenat.

Men alger... Alger nästan växer i munnen vissa gånger. Idag var det dags för alger och eftersom att jag ska bort på eftermiddagen och kvällen fick det bli Norikrinklar till frukosten. Jag fick ner de, men det kändes mest torrt och som ett nödvändigt ont. 

Jag tror mycket på att följa kroppens signaler och den här månaden kommer handla om att återfå balansen efter händelsen den 3 mars. Det är just Norikrinklarna och annan Nori som jag har avsmak för just nu, så jag kommer att fortsätta äta alger eftersom att jag behöver det, men jag kommer försöka hålla mig till andra alger och sjögräs. Tyvärr är den "algsallad" jag brukar äta tillfälligt slut i alla de affärer jag brukar handla. 

Jag ska försöka kolla upp om just Nori innehåller något annat som jag kanske INTE behöver. Det är sånt här som är så himla intressant under den här processen, att lära känna sin kropp och sina behov av olika näringsämnen. 

/Milla

Middagsdags

Det kanske inte ser så gott ut, men det var det, och mättade!

Grön ärtsoppa med röd paprika, zucchini, purjolök, spenat och arame-alger (jod).

Och till det cashewnötssmör på glutenfritt knäckebröd.

Mums säger sköldkörteln!

Tidigare idag har jag stöttat sköldkörteln med blutsaft (varje dag) och D-vitamin (var tredje dag) och binjurarna har fått en skjuts av té på lakritsrot och shot med Shisandra chinensis (fjärilsranka) i form av ChiSan samt lite MiviVital Kvinna eftersom att den innehåller några mineraler som saknas i Blutsaften. MiviVitalen har jag hittills tagit som ett extra tillskott vid behov, d v s när jag känner att kroppen behöver stöttas mer, som nu när binjurarna är trötta.

/Milla