Stötta binjurarna med lakritsrot

http://viriditas.nu/webbshop/orter/lakritsrot/

Jag har funderat mycket på hur jag ska stötta binjurarna genom den här processen. Binjurarna ingår i triangeln Binjurar-Sköldkörtel-Äggstockar som alla påverkas av och påverkar varandra. En frisk sköldkörtel är ju det långsiktiga målet och naturliga medel är metoden. Därför har jag valt att sluta påverka äggstockarna och dem delen av systemet med hormonella preventivmedel (vilket jag ännu inte ångrat en sekund *ta i trä*), men jag har funderat på hur jag ska stötta binjurarna. När jag fick en hypodipp 2012 pga traumat 2011 och därefter långvarig påfrestning (från polisens sida) så märktes det på mina binjurar, så jag inser att jag nu måste göra medvetna val att stötta de på rätt sätt.

Ett sätt jag tidigare har funderat på är lakritsrot. Jag har tvekat eftersom att jag inte tycker om smaken av lakrits. Men idag drack jag så min första kopp té på lakritsrot. Det var absolut inte äckligt, bara en ny smakupplevelse jag inte riktigt kan sätta i association till något annat. Efter några klunkar tyckte jag inte att det var överväldigande gott direkt, men angenämt... Än så länge har binjurarna klarat sig rätt bra, men jag ska testa någon kopp då och då. Min åsikt är ju att om man tycker något är gott (som ingefära) så är det sannolikt att kroppen behöver det. Och om jag dricker en kopp té på lakritsrot då och då så märker jag förhoppningsvis när binjurarna, eller andra delar av kroppen som kan dra nytta av växten, behöver stöttas. Får jag veta att binjurarna behöver stöttas och lakritsroten inte blir godare, då kanske jag överväger andra (naturliga) sätt att stötta binjurarna. 

Men en positivt verkan av att göra en detox är att bli av med alla behov och beroenden (socker, salt mm.) och få förmågan att känna efter vad det egentligen är man behöver - ta steget tillbaka och tänka "ok, jag är sugen på choklad, varför? går det att tillfredsställa med en bit mörk choklad eller ligger det något annat bakom och isf vad?"

Jag kan fortfarande bli galet sugen på min favoritglass från Ben & Jerrys, men när jag tar ett steg tillbaka kan jag dels se att jag skulle ångra mig enormt för att både mage och kropp skulle må så dåligt av all socker och mjölk och sen kan jag också se att det egentligen inte är glassen jag är sugen på, kanske är det just något kallt, kanske är det kalken i mjölken som lockar eller kanske är jag trött och behöver något som piggar upp. Oftast är det för att jag helt enkelt behöver få i mig något att äta, då brukar jag ta ett fröknäcke eller ett glas mandelmjölk och några cashewnötter och se om det hjälper - och sen börjar jag fundera på vad jag ska äta för riktig mat (troligtvis är jag mittemellan lunch och middag).

/Milla

Dagens citat

Min mamma har precis varit i Kina och ringde mig idag för att berätta lite om hur de haft det och för att höra hur det var med mig.

Summan av det hon berättade om sin resa är att det var trevligt att se kinesiska kuren, pandorna, palatset osv, men miljön gav henne en chock redan första dagen. Smogen lägger ett grått täcke över hela staden (Peking) och lagom till de skulle resa hem efter en knapp vecka hade både hon och framför allt hennes sambo börjat hosta hemskt. Hon berättade att maten hade nog varit helt ok för mig, mycket grönsaker mm, men miljön hade jag inte klarat av ens en dag. Hon har nog rätt, jag är dessutom en HSP-person, högkänslig petsonlighetstyp, så jag hade nog bara lidit av all lukt och alla människor och velat åka hem. Tydligen stressade de ganska mycket också, guiden gick fort som sjutton överallt och de hann varken, shoppa, fota eller ens njuta speciellt mycket vid varje sevärdhet. De valde att hoppa över flera dagsutflykter för att få vila.

Hon frågade mig hur jag mådde och jag berättade om dunderförkylningen. Jag sa att det blir väl så, att vissa år får man ALLT. Jag var ju redan lite svag efter kikhostan och åker kommunalt till jobbet varje dag bland hostande, nysande människor. Jag har dessutom gått förbi ovanligt många spyor den gångna veckan... Så började jag prata om att om jag hade vetat att kikhostan "gick" här i Stockholm så kanske jag hade gjort något för att förebygga. Vaccinet håller ju inte hela livet så hade jag kollat upp det innan så hade jag kanske tagit det.. Fast nej, faktiskt inte. Det var ett kikhostevaccin som 1986 satte igång karusellen som är min (o)hälsoresa och eftersom att jag reagerade hemskt när jag tog influensavaccinet för några år sedan (och inte tycker att det var värt att göra igen) så hade jag nog inte tagit kikhostevaccinet igen det heller. Jag hade inte velat att det satte igång mina ledbesvär eller andra besvär igen. Då sa min mamma något, och hon uttryckte sig på det bästa sättet jag hört det beskrivas: 

"Nej ditt immunförsvar är ju minst sagt något... tillknycklat."

Och det är precis så det är!

Vaccinet 1986 satte igång min första autoimmuna sjukdom och sen dess har mitt immunförsvar inte fungerat som det ska, inte reagerat som det ska. 

Det är fullkomligt värdelöst för mig att "boosta mitt immunförsvar" som är så populärt just nu. Om jag boostar mitt immunförsvar så riskerar jag att det gör det som det alltid har gjort, att det återigen börjar attackera min egen kropp: t.ex. mina leder, mina bindevävnader, min magslemhinna och min sköldkörtel.

Jag kan fylla på med sånt jag har brist på, eller som jag behöver extra av för att kroppen ska kunna sköta sina normala/basala funktioner: järn, folsyra, B12, D-vitamin, zink, koppar mm. Och när jag blir sjuk då kan jag attackera just den sjukdomen genom att äta och dricka sånt som dödar bakterien eller ger min kropp ork att kämpa sig igenom virusattacken. 

Kikhostan var/är ett virus, så där kunde jag inte göra så mycket mer än att dricka mycket, äta bra och hantera symptomen, d v s hostan. Och sen vänta ut, låta kroppen arbeta. Hade jag boostat för mycket hade det säkert gjort mer ont än gott, det har jag varit med om förr och brukar märka det på att symptom från mina autoimmuna sjukdomar dyker upp - lederna blir stela och magen pajar. 

Den här förkylningen är helt klart bakteriell, och då kan jag äta vitlök, gurkmeja, C-vitamin mm samt se till att jag får goda nätters sömn och sen hostar upp slem så att jag inte riskerar lunginflammation. 

Och varje gång jag blir sjuk ser jag till att ta bort de eventuella födoämnen jag ätit på sistone som kan verka inflammerande eller motarbeta att jag blir frisk: socker, stärkelse, (rött kött om jag hade varit allätare), mjölkprodukter (även laktosfritt) och gluten om jag inte hade varit glutenintolerant.

Men mot immunförsvar kommer alltid att vara "något tillknycklat".

Lev väl!

/Milla

Dunderförkyld och förväntad sköldkörtel-dipp

Inlägget om vardagen och maten insåg jag att jag redan har skrivit i inlägget om min inledande Detox. Men det kommer ytterligare ett inlägg med lite listor över sköldkörtelspecifika matvaror och näringsämnen.

Just nu är jag dunderförkyld. Förra lördagen när jag var ute och sprang kände jag av bihålorna och var tvungen att avsluta mitt i passet. Sen vilade jag resten av lördagen och söndagen för att kunna jobba på måndagen. Det kunde jag. Jag har mått förvånansvärt bra i veckan med bara någon enstaka huvudvärk - och jag är den första att medge att jag har druckit alldeles för lite vätska den gångna arbetsveckan - och konstiga känningar, stickningar, i gomseglet. Till och med igår, även om jag var riktigt trött i slutet av arbetsdagen, trodde jag att jag skulle klara att jobba veckan ut. 

Inatt sov jag dock inte många timmar, mellan 22:30 och 05:40 sov jag inte tre hela timmar och när jag vaknade hade jag feber, frossa och riktigt hög puls. Jag hörde av mig till mina kunder om att jag inte kunde jobba idag, försökte gå upp för att göra ett té att sova på men var så snurrig... Så jag tog den första alvedonen sen den här resan började och somnade om, vaknade vid tio, feberfri men riktigt dunderförkyld. 

Huvudvärken kommer och går, jag försöker dricka mycket och äta med jämna mellanrum. Åt kikärtsgryta till lunch. Försökte trösta mig med en bit mörk choklad, men den sved i övre delen av halsen så det nästan satte igång en hostattack - och det här är inte ens någon hostig förkylning!

Jag är alldeles för förkyld för att jobba men lyckas använda mig av örter för att hålla symptomen i schack. 

"Guldhonung" tre gånger om dagen: honung och gurkmeja.

Örtté på kamomill och rölleka, och efter chokladen rev upp halsen har jag gjort nästa omgång té med lite lugnande timjan också. 

Igår kväll krånglade magen och då blev det mitt speciella "magté" på Ljung, Kamomill och Pepparmynta. Jag ska göra iordning en temos med té inför nästa natt med Ljung, Kamomill och Johannesört. 

Observera att man inte ska förtära johannesört om man går på hormonella preventivmedel - vilket inte jag gör sen min p-stav "tog slut". Vilken preventivmedelsmetod jag valt istället (då jag inte önskar bli gravid i dagsläget) kommer i ett senare inlägg.

Den här förkylningen kan jag se på två sätt, det ena är att det är kulmen av min detox och det andra är att nu börjar sköldkörteln inse att den måste arbeta med vad den får på naturlig väg och det här är nog början på den "dippen" jag väntat mig. Jag väntar mig också att horder av gamla symptom kommer tillbaka, d v s sånt som kroppen "får gratis" av levaxinet men nu måste fixa på egen hand. Och det kommer innebära att jag kommer behöva galet mycket sömn ett tag framöver. Hälsan först - sen socialt liv. Utöver ett dop den 13/12 och lite andra sammankomster just på helger, blir det kanske inte så många sociala stunder den kommande månaden - eller två.

Vad ska jag göra för att komma igenom dippen och hjälpa sköldkörteln.

Sova!

Och fortsätta att äta bra mat med mycket frukt och grönt, bra proteiner mm. I princip enligt detoxen, med några få undantag eftersom att jag inte kommer vara detox-strikt när jag är bortbjuden utan bara undvika sånt som jag vet att sköldkörteln absolut inte vill ha.

Nu ska jag dricka lite mer té, vila och alldeles snart börja förbereda middagen: Nori wraps med avokado, räkor och grönsaker.

Ta hand om er!

/Milla

Socker och salt

Det här inlägget publicerades egentligen kring den 16/11, men vid "uppdatering" av inlägget, via iPad-appen, för att lägga till etiketter/taggar blev inlägget istället återpublicerat.

Jag har varit dålig på att blogga hittills, jag vet det... Som tur är så är jag inte lika usel på att hålla koll på mat, vikt, träning, temp mm från dag till dag som jag är att blogga om det. 

Det har nu gått en månad sen jag började denna resa och jag har precis fallit tillbaka i socker-träsket ett par gånger, och jösses vad det märks på sköldkörteln! Eller rättare sagt måendet: bakiskänsla, seghet, svettningar och slembildning i halsen.

Salt däremot. Jag har alltid älskat chips, men förut var det nästan ett behov. Nu har jag märkt att det jag länge misstänkt stämmer, det är inte chipsen jag "behöver", inte heller saltet - bara indirekt - utan istället jodet i saltet. Så ett par gånger har jag helt enkelt ätit sjögräs (norikrinklar från Renée Voltaire) när chipssuget blivit för starkt, och det hjälper. Jag försöker äta sjögräs två gånger i veckan minst för att stötta sköldkörteln med jod. Den här veckan har jag köpt hem sjögräsnudlar som jag ska äta till kikärtsgrytan imorgon samt noriark som ska bli nori wraps med räkor och avokado på torsdag.

När det gäller träning och rörelse har jag hållit fast vid min härliga morgonyoga och ska snart lägga till ytterligare en övning, börjar få koll på the fish pose nu så det känns lagom att lägga till en övning till nu till helgen. I övrigt har jag INTE kommit igång med simningen, mycket för att jag inte riktigt slutat hosta efter kikhostan ännu. Men jag har däremot sprungit tre lördagsmorgnar i rad - yeay! Jag funderar dock på om det börjar bli dags att skaffa gymkort och flytta löpningen inomhus, det var lite väl kallt i luften för mina luftvägar i lördags.

 

Kroppstemperaturen mäter jag varje morgon och kväll och i början sjönk båda två (vilotemp och vilopuls) men senaste veckan har båda gått upp till "normalt" igen. Med normalt menar jag de nivåer de låg på när jag hade full medicinering: ca 36,8*C-37,2*C och 53-58 i puls.

Sömn behöver jag absolut mer av nu, men ser jag bara till att sova minst 7-8 timmar per natt så blir jag inte trött på dagarna alls. 

Vitamintillskott. Just nu dricker jag blutsaft varje dag och mivivital varannan dag för att få i mig järn, B12 och zink. Nästa gång jag kommer till ett apotek ska jag köpa D-droppar. Jag brukar för det mesta ta extra D-vitamin under vinterhalvåret och med tanke på att vi bara haft två soltimmar i november hittills så börjar det onekligen bli dags igen.

Nu ser jag att klockan är nio, dags att borsta tänderna och förbereda för att kunna sova vid tio. Arbetsdag imorn!

Nästa inlägg kommer troligtvis handla om hur en typisk dag ser ut och vad jag äter och dricker från dag till dag och vecka till vecka för att stötta sköldkörteln på ett bra sätt.

Lev väl och ta hand om er!