Summan av det hon berättade om sin resa är att det var trevligt att se kinesiska kuren, pandorna, palatset osv, men miljön gav henne en chock redan första dagen. Smogen lägger ett grått täcke över hela staden (Peking) och lagom till de skulle resa hem efter en knapp vecka hade både hon och framför allt hennes sambo börjat hosta hemskt. Hon berättade att maten hade nog varit helt ok för mig, mycket grönsaker mm, men miljön hade jag inte klarat av ens en dag. Hon har nog rätt, jag är dessutom en HSP-person, högkänslig petsonlighetstyp, så jag hade nog bara lidit av all lukt och alla människor och velat åka hem. Tydligen stressade de ganska mycket också, guiden gick fort som sjutton överallt och de hann varken, shoppa, fota eller ens njuta speciellt mycket vid varje sevärdhet. De valde att hoppa över flera dagsutflykter för att få vila.
Hon frågade mig hur jag mådde och jag berättade om dunderförkylningen. Jag sa att det blir väl så, att vissa år får man ALLT. Jag var ju redan lite svag efter kikhostan och åker kommunalt till jobbet varje dag bland hostande, nysande människor. Jag har dessutom gått förbi ovanligt många spyor den gångna veckan... Så började jag prata om att om jag hade vetat att kikhostan "gick" här i Stockholm så kanske jag hade gjort något för att förebygga. Vaccinet håller ju inte hela livet så hade jag kollat upp det innan så hade jag kanske tagit det.. Fast nej, faktiskt inte. Det var ett kikhostevaccin som 1986 satte igång karusellen som är min (o)hälsoresa och eftersom att jag reagerade hemskt när jag tog influensavaccinet för några år sedan (och inte tycker att det var värt att göra igen) så hade jag nog inte tagit kikhostevaccinet igen det heller. Jag hade inte velat att det satte igång mina ledbesvär eller andra besvär igen. Då sa min mamma något, och hon uttryckte sig på det bästa sättet jag hört det beskrivas:
"Nej ditt immunförsvar är ju minst sagt något... tillknycklat."
Och det är precis så det är!
Vaccinet 1986 satte igång min första autoimmuna sjukdom och sen dess har mitt immunförsvar inte fungerat som det ska, inte reagerat som det ska.
Det är fullkomligt värdelöst för mig att "boosta mitt immunförsvar" som är så populärt just nu. Om jag boostar mitt immunförsvar så riskerar jag att det gör det som det alltid har gjort, att det återigen börjar attackera min egen kropp: t.ex. mina leder, mina bindevävnader, min magslemhinna och min sköldkörtel.
Jag kan fylla på med sånt jag har brist på, eller som jag behöver extra av för att kroppen ska kunna sköta sina normala/basala funktioner: järn, folsyra, B12, D-vitamin, zink, koppar mm. Och när jag blir sjuk då kan jag attackera just den sjukdomen genom att äta och dricka sånt som dödar bakterien eller ger min kropp ork att kämpa sig igenom virusattacken.
Kikhostan var/är ett virus, så där kunde jag inte göra så mycket mer än att dricka mycket, äta bra och hantera symptomen, d v s hostan. Och sen vänta ut, låta kroppen arbeta. Hade jag boostat för mycket hade det säkert gjort mer ont än gott, det har jag varit med om förr och brukar märka det på att symptom från mina autoimmuna sjukdomar dyker upp - lederna blir stela och magen pajar.
Den här förkylningen är helt klart bakteriell, och då kan jag äta vitlök, gurkmeja, C-vitamin mm samt se till att jag får goda nätters sömn och sen hostar upp slem så att jag inte riskerar lunginflammation.
Och varje gång jag blir sjuk ser jag till att ta bort de eventuella födoämnen jag ätit på sistone som kan verka inflammerande eller motarbeta att jag blir frisk: socker, stärkelse, (rött kött om jag hade varit allätare), mjölkprodukter (även laktosfritt) och gluten om jag inte hade varit glutenintolerant.
Men mot immunförsvar kommer alltid att vara "något tillknycklat".
Lev väl!
/Milla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar