Min historia

Var ska jag börja? Jag kanske ska börja med att lägga upp en tidslinje för hur mitt liv har sett ut medicinskt sett. Som de flesta med hypotyreos kan vittna om så är inte minnet alltid det starkaste vi har, men långtidsminnet brukar fungera bättre än korttidsminnet, så jag ska göra ett försök. Under vissa perioder har jag haft sämre minne och sämre kognitiva funktioner av andra anledningar, men jag ska göra mitt bästa för att återge tidslinjen så bra som möjligt.

Parallellt med denna blogg kommer jag att föra en fysisk dagbok över allt jag äter, hur jag motionerar och hur jag mår.

1985
Jag föddes en varm vårdag i vackra maj.

1986
När jag var nästan ett år gammal blev mina föräldrar övertygade om att låta mig delta i ett försök att få få fram ett nytt kikhostevaccin.
När jag var 14 månader gammal fick jag diagnosen Juvenil reumatoid artrit (JRA) - barnreumatism.

1999
Jag slutade äta kött, men fortsatte att kyckling i ett år till, så egentligen blev jag inte "riktig vegetarian" förrän våren 2000.

2001
Som de flesta andra tonåringar började jag med p-piller, mycket för att hantera mina svåra menstruationsperioder med svåra smärtor.

2003
Tog studenten och började studera på universitet.

2004
Träffade min första pojkvän som jag hade en längre relation med (6 år) och flyttade hemifrån.

2005 byttes p-pillrena mot hormomspiral eftersom att jag blev så dålig när jag fick mens att jag ofta svimmade och förblev medvetslös. Tre trippar till akuten med tron att det var allt mellan himmel och jord förutom just mensvärk tog det innan jag fick tipset av en väninna om spiral. Kopparspiral var uteslutet eftersom att jag redan blödde hemskt mycket, så det fick bli hormonspiral.
Det är också det här året som jag blir "friskförklarad" från min JRA efter att inte ha behövt smärtsillande eller antiinflammatorisk medicin på två år (det är en helt annan historia).

2009 gick jag till vårdcentralen för att jag hade ont i en ljumske. Läkaren sa att det var en inflammation och jag fick medicin mot det. När jag var där frågade hon om jag var vegeterian, och eftersom att jag inte hade ätit varken kött eller kyckling på nio år så var jag tvungen att svara 'ja' på den frågan. Då bestämde hon sig för att ta prover på bl.a. B12 och järn. Proverna visade tydliga brister på B12, järn och D-vitamin, så vips hade hon tagit prover på sköldkörteln också. När svaren kom fick jag flera ledande frågor som ledde till att läkaren kunde boxa av flera symptom på listan för hypotyreos, hon ställde diagnos och satte mig på 25 mikrogram levaxin om dagen. Dosen har sedan dess höjts först till 50 och sedan till 75.
Jag fick även diagnosen Autoimmun atrofisk gastrit, en autoimmun magsjukdom där magslemhinnan bryts ner pga att kroppen attackerar sina egna celler.

2010
Hormonspiralen satt inne i fem år, sen tog mitt dåvarande förhållande slut och jag såg ingen vits i att gå på preventivmedel. I ett år var jag utan, det var det dittills bästa året i mitt liv. Jag mådde hur bra som helst och sköldkörtelvärdena låg bekvämt tillrätta trots den låga "barndosen" levaxin.

2011
Jag träffade min nuvarande pojkvän, satte in en p-stav och råkade ut för ett hemskt trauma. Jag åkte med på en partykryssning där jag blev hållen frihetsberövad en hel natt. Vad som hände där behöver jag inte ta upp, men det lämnade enorma sår.

Efter traumat dränerades kroppen på viktiga mineraler och vitaminer (som den gör när man är i ett tillstånd av konstant chock) och plötsligt behövde jag höja dosen levaxin först till 50 och sedan till 75 mikrogram. Alla de symptom som jag tidigare haft "pga hypotyreosen" förvärrades tusenfalt av traumat och flera tillkom.

2012
Jag fick diagnosen Posttraumatiskt stressyndrom och fick börja i traumaterapi på ett Kris- och Traumacentrum norr om Stockholm. Jag gick i terapi, en blandning mellan EMDR och bildterapi, i ett halvår, tills min terapeut tyckte att jag var redo för livet igen. Jag var skiträdd och hade fortfarande flashbacks, mardrömmar och andra symptom, men hon hade rätt. Vissa symptom kommer jag alltid att kämpa med, medan jag kommer att lära mig hantera andra.
I juni 2012 slutade jag, på inråden av min läkare, med gluten. Jag slutade även med socker och mjölk för att kunna läka min magslemhinna (som bryts ner emellanåt pga AAG).

2014
Tre år efter traumat har jag eget företag, jag har lärt mig hantera mina symptom på PTSD, botar alla mina krämpor (har en del krämpor kvar sen barndomens reumatism) och förkylningar på naturlig väg och är redo att ta upp kampen mot hypotyreosen.
Fram tills idag har levaxin-dosen hållts på 75 mikrogram för att "hålla värdena bra", värden som jag och min läkare kom överens om var de bästa för just mig. Jag har haft en riktigt bra, förstående läkare som lyssnar på sina patienter.

Det är fullt möjligt att jag ändrar och lägger till uppgifter vid senare datum. Jag har t.ex. en gång i tiden gått ner nästan 20 kg, innan alla diagnoser, men har svårt att placera det tidsmässigt och i fh till allt annat som har hänt.
Mina första 20 år minns jag visserligen skolan och härliga utflykter med familjen, men de var också späckade med läkarbesök, mediciner och ledvärk. Det är med djävlar anamma jag har lämnat det bakom mig.

Milla