Lunch på jobbet

Jag vet att jag har visat förut vad jag äter. Men idag tänkte jag dels visa en bild på dagens soppa och sen skriva vad mer jag äter idag för sköldkörtelns skull. Idag blir det soppa till lunch. Jag gillar den här soppan för att den går att variera och är extremt enkel att tillaga. 

Till frukost blev det ägg (B12) på glutenfritt knäckebröd med laktosfritt äkta smör (den enda mejeriprodukten jag äter), grapefrukt, Mivitotal utblandat i vatten samt ingefärsté med kanel (stabiliserar blodsockret) och kokosolja (hjälper sköldkörteln). Det kan verka lite men kalorimässigt är det här lagom för någon med underfunktion, vi bränner inte lika mycket kalorier som en "vanlig" person.

Grön ärtsoppa med sjögräs:

* ca 100 g zucchini (eko), riven eller hackad

* ca 10 cm purjolök (eko), hackad 

* 1 msk kokosolja (eko)

* 2 tsk lantbuljong (eko) + 6 dl vatten

* 1 vitlöksklyfta (eko), hackad

* 125 g frysta gröna ärtor (eko)

* 5 g torr sjögrässallad

Hacka alla grönsaker och stek i oljan i en kastrull på medelhög värme tills de mjuknat. Häll på buljong och vatten, koka upp och låt puttra i tio minuter.

Häll sen i ärtorna och koka upp igen. Stäng av plattan och häll i sjögräset. Låt sjögräset svälla i minst fem minuter medan soppan svalnar tillräckligt för att kunna mixas.

Zucchinin och sjögräset är bra för sköldkörteln, det sistnämnda för att det innehåller jod (i ett tidigt inlägg från i höstas finns det specificerat vilka sjögräs mm som innehåller jod). Ärtorna innehåller järn. Ibland har jag även i spenat som jag har i från början med grönsakerna.

När jag kommer hem från jobbet brukar jag äta det jag märker att kroppen behöver, idag blev det en sallad med nötter, avokado och lax.

/Milla

6-månadersjubileum!

Eller ja... Sex månader in i processen. (Sen den 16 oktober 2014). Bara 18 månader kvar, på ett ungefär. Iaf om jag ska anta att det går lika fort och lika bra för mig som de som försökt det här innan mig.

Just nu är jag inne i en lätt hypoperiod. Trötta ögon med ringar och antydan till påsar, mer sömn behövs, minnet är bättre vissa dagar men har fler sämre dagar än de senaste sex månaderna. Men å andra sidan kan jag helt plötsligt överraska mig själv med att komma ihåg en hel inköpslista eller hela dagens schema. Över lag mår jag mycket bättre och de symptom jag numera slipper överväger de symptom jag fortfarande tampas med lite då och då. 

Jag upplever absolut, som jag tidigare skrivit, att jag är mer känslig för stress och sömnbrist men även väder och "dålig" mat, så visst känner jag dagligen att ännu inte är frisk.

Vad gör jag då för att bli frisk: 

*försöker hålla fasta mattider

*och äta bra mat (självklart fuskar jag ibland, men inte alltför mycket eftersom att jag känner konsekvenserna nästan med en gång)

*jag tar extra vitamin- och mineraltillskott, äter sjögräs, alger/kelp tre gånger i veckan och grapefrukt varje dag. Jag undviker kål, sojaprodukter och annat som hämmar sköldkörteln. Jag äter gärna zucchini och tillagad spenat, nötter, fisk och avokado mm.

*Jag gör yoga dagligen och utövar reflexologi på mig själv tre gånger i veckan.

*Jag tar inga konventionella mediciner utan använder örter och mat för att hålla mig frisk och smärtfri.

Våren har definitivt fört med sig både vårtrötthet och morgonstelhet, men samtidigt är jag piggare och mer motiverand än någonsin.  

Jag väger idag 2 kg mindre än för sex månader sen och har både gått ner, sen upp och sen ner de där två kilona ännu en gång. Jag väger mig en gång i veckan och justerar matintag och aktiveringsnivå fortlöpande. Jag har alltid vägt lite mer på vintern (som nu) än om somrarna. Det ska bli intressant att se om och isf hur vikten påverkas det kommande halvåret. Det börjar bli dags att ta fram både cykeln och löparkläderna, även om jag fortfarande måste ta det lugnt med det sistnämnda sen vridningen av knät i julas. Tanken är lördagslöparrundor (i snigelfart) och att cykla lite längre ett par gånger i veckan, allt efter situation och kondition just då. 

/Milla

Känslig

Det finns två saker jag har blivit mer känslig för sen jag slutade med levaxinet. Det första har jag alltid behövt tänka på, och det är sömn. Jag är inte tröttare om dagarna, som annars är ett klassiskt hyposymptom, och jag behöver inte sova fler timmar än vad som är normalt, men jag behöver verkligen mina åtta timmar av kvalitativ sömn. Sju timmar funkar, nio timmar är skönt när jag får chansen, men mer eller mindre än sju till nio och min rytm rubbas. Magen är det som påverkas i nästa steg om jag får för lite sömn.

Vilket får mig inpå det andra jag har blivit känslig för, nämligen stress. Och magen är naturligtvis det som påverkas mest. För lite sömn gör min kropp stressad och då får jag lätta humörsvängningar och svårt att ta upp näringen i maten och hemsk diarré. Egentligen är väl första steget att jag får svårt att ta upp näring och följden blir diarré och humörsvängningar. 

Men jag har blivit känsligare för stress i allmänhet, och det är alltid magen som drabbas värst. I dagsläget är "normaltillståndet" att jag är dålig i magen och bara när jag verkligen har kunnat slappna av så blir jag tillfälligt bra igen. Och det här har jag faktiskt ett minne av att ha haft problem med även tidigare - innan jag fick min hypodiagnos - men då var boven den autoimmuna gastriten (vars diagnos jag fick samtidigt som hypodiagnosen) och när jag fick kontroll över den med rätt kost så försvann symptomen. 

Nu känns det dock som om problemet sitter i tarmarna och inte i magsäcken eller tolvfingertarmen och koständringen gör inte heller så stor skillnad. Nu är det stressen som är boven och måste elimineras. 

Och det märker jag också, det händer ju att jag är bra i magen emellanåt... Får jag umgås med vänner och familj en kväll i avslappnad miljö så blir magen bra morgonen efter. Får jag göra någonting roligt, som att gå på mässa så blir magen bättre. Och det absolut bästa är meditation och "healing" i form av trumning. Yogan på morgnarna gör så att dagen går bättre, och trumning en kväll eller helgdag kan göra en hel vecka bättre. Jag var på trummeditation på Harmoni-Expo i helgen och var bra i magen i två dagar efter. Helgen innan dess var jag på Vårdagjämningsfirande och trummade själv tillsammans med andra i grupp och min mage var bra i fem dagar efter (!). Just nu är min mage aningen bättre än den har varit på ett bra tag eftersom att ett stressmoment på jobbet har försvunnit fr.o.m. igår. Men jag ser verkligen fram emot påsken och en chans att få vila upp både kropp och knopp. Jag ska umgås med familjen och förhoppningsvis komma ut i skogen och ladda batterierna med lite örtplock och geocaching. Men det jag ser mest fram emot är att få komma ut och trumma igen på söndag. 

Det här inlägget kände jag att jag ville skriva för att dela med mig av sånt som inte alltid är toppen och att det finns sånt i motvikt till allt som jag skriver om hela tiden som har blivit mycket bättre. 

I dagsläget väger de saker upp för magproblemen med stor marginal. Och även när den ordentliga hypodippen kommer, som händer alla förr eller senare som försöker läka sköldkörteln naturligt, så kommer jag att kämpa vidare eftersom att den försmak jag har fått av att symptom försvunnit och ork och minne återkommit har gett mig tillräckligt med mersmak för att motivera mig själv en bra bit till. Jag kommer säkert skrika och gråta emellanåt, men då kommer jag att läsa den här bloggen från början och komma ihåg allt som blivit och varit bra och som kommer bli bra igen bara jag håller ut och kämpar på.

/Milla

Fascinerande mens - resonemang kring mina upplevelser just nu

Just nu är jag mitt i lingonveckan och den här skiljer sig lite från de tidigare. Humöret har svängt mer och jag har haft mindre tålamod. Tålamod som annars är min starkaste sida. Tålamodet hänger ihop med att jag inte har sovit tillräckligt. Två nätter i rad, nätterna till onsdag och torsdag har jag bara fått cirka fem timmars sömn. Så där skulle vi ju kunna finna förklaringen. 

Men varför har jag då haft svårt för att somna? Den första kvällen var jag alldeles för uppe i varv efter att ha jobbat senare än vanligt. Den andra natten vaknade jag vid fyra av ljud som störde och kunde sen inte somna om. 

Inatt somnade jag åter sent trots att jag hade varit trött tidigare. Däremot vaknade jag av mig själv imorse redan vid fem, efter ca sex timmars sömn, utvilad. 

Precis som jag brukade göra när jag hade mens och ökade levaxindosen för att jag kände att jag behövde det.

Men nu äter jag inget levaxin alls...

Hur har mensen känts annars den här gången?

Jag blöder mer (mer än någonsin med koppen, men om jag blöder mer än innan det eller innan jag började på levaxin är svårt att veta) men känner mig inte alls lika svag och dåsig som jag gjorde på levaxin. Minnet och organisationsförmågan har påverkats negativt, som den brukar göra när jag sover dåligt. Mina PTSD-symptom har varit värre än vanligt, som de brukar vara under mensen. Och när hjärnan är upptagen med det, så brukar jag ha sämre minne och organisationsförmåga...

Kommer ni ihåg att jag förra veckan hade gått upp i vikt och skulle börja räkna kalorier? Det sket sig när mensen kom, för att jag varit så jäkla hungrig. Sådär jag-mår-illa-om-jag-inte-äter-hungrig. Det går inte att jobba så och inte att sova heller, så jag valde att lyssna på kroppen. 

Jag räknade med viktuppgång även denna vecka, men NEJ, när jag vägde mig imorse så hade jag gått ner mer än hälften av det jag hade gått upp. 

Och imorse smakade grapefrukten inte alls lika gott...

Så summan är att trots mens så mår jag som om sköldkörteln sköter sig alldeles utmärkt. Jag äter fortfarande alger (till middagen igår, det var riktigt gott) och allt annat som stöttar sköldkörteln, men har inte behövt öka något som jag alltid behövde med levaxinet. Och binjurarna har inte heller visat att de behöver stöttas, och när jag testade så smakade allt riktigt illa... 

Jag känner mig livfull och lagom energisk. Irriterad på vårvintervädret, men vem är inte det just nu?

Och det är just det, på levaxin, och p-hormoner (stav) så kunde jag verkligen dippa i humöret och vilja dra något gammalt över mig och aldrig mer komma ut, jag kunde gråta floder ena sekunden och skrika av glädje eller skratt nästa. Den här mensen har jag haft humörsvängningar, visst, men inte alls på samma nivå och med mer självdistans och med livsglädjen kikandes fram hela tiden. Livsglädjen har hela tiden varit närvarande.

Och att den kunde försvinna förut under mensen, och även annars, skyller jag inte på levaxinet utan på preventivmedelshormonerna - eller snarare på vad de gjorde med mina egna. Kanske i samspel med min underaktiva sköldkörtel.

Det är minst sagt en spännande resa jag gett mig in på.

/Milla

Dags att räkna kalorier igen

Natten till igår sov jag alldeles för få timmar, jag kunde bara inte somna. Igår var jag riktigt trött, och jag hade en "hypokänsla" när jag kom hem. En sån där trötthet som inte känns normal. 

Jag väger mig en gång i veckan, varje torsdag. Och imorse hade jag gått upp mer sen förra veckan än vad som ingår i mitt normala viktspann (ett par hekto hit eller dit, 1 kg vid mens) förutom vid mens. Och nu har jag inte mens.

Så jag bestämde mig för att nu blir det dags att räkna kalorier ett tag. Det har funkat för mig förr. Min teori, eller åsikt, är att om ämnesomsättningen går ner så måste jag ju anpassa mitt näringsintag efter det och inte tro att mirakel ska ske bara för att jag tränar hårdare eller rör mig mer. Hyposar har svårare att gå ner i vikt, och jag har haft tur som har kunnat hålla en bra vikt hittills. 

Det kan vara lätt att låta sig förblindas av vågen, att koppla ihop självkänslan med siffrorna, speciellt när man t o m tycker sig kunna känna kilona staplas på. Jag försöker hålla en distans till min vikt genom att dels fokusera på hur jag känner mig och hur jag mår och dels se viktuppgång (eller nedgång) som bara ännu ett symptom. Det funkar faktiskt bra, oftast. 

Jag kommer alltså att begränsa mitt näringsintag ett tag framöver, och till att börja med kommer jag den närmaste veckan att hålla mig till 1200kcal/dag. 

Detta delar jag upp såhär:

*Frukost inom en timme efter uppvaknande - ca 230kcal

(Idag 1/2 bananpannkaka, blåbär, grapefrukt samt ingefärsté med kokosolja och honung)

*09:00 - 200 kcal

(Idag 1 st fröknäcke och 1 liten banan)

*Lunch 11:00-12:00 - ca 170 kcal 

(Idag andra halvan av bananpannkakan, blåbär och 1 morot)

*kl 14:30 - 200 kcal

(Idag fördelat på naturella valnötter och cashewnötter)

*Middag 17:00-18:00 - ca 250 kcal

(Idag grönsakssoppa med alger)

*Frukt en timme innan läggdags - ca 150 kcal (oftast en apelsin)

Lite typiskt känns det att det här ska hända just nu när vårdagjämningen står för dörren. För mig är vårdagjämningen en större högtid än påsken, och att den sammanfaller med det persiska nyåret, Nou roz, gör den ännu större. 

Vårdagjämningen handlar om att fira in våren, för mig innebär det musik, sång och aktiviteter som ger ny energi och får mig att känna mig vaken och pigg och nästan pånyttfödd efter vinterns mörka grepp.

Nou roz har egentligen samma grund, men liksom våra vanligaste svenska högtider (jul, påsk och midsommar) så ligger gärna ett stort fokus på mycket och god mat, och gärna sötsaker på det. 

Så en rejäl middag imorgon tillsammans med min fars sambos familj (från Iran) kommer jag inte ifrån. Så tyvärr kommer nog vågen att visa plus även nästa torsdag. En rejäl middag, speciellt med efterrätt (som jag ska göra mitt bästa för att begränsa intaget av) kan räcka för att en hypo ska lägga på sig ett extra kg som sen tar en halv evighet att få bort. 

/Milla

Avsmak för alger

I början av mars upplevde jag vad vi kan kalla "en hormonchock av privat natur". Jag svarar gärna på frågor om det via PM på Facebook eller via e-post (ettjordensbarn@gmail.com), men det är nog det första och enda som jag med största sannolikhet inte kommer att dela med mig så mycket av här på bloggen.

Men jag kan säga så mycket som att mina könshormoner, framför allt, vändes uppochner under februari med kulmen i början av mars och sen blev det platt fall. Även binjurarna påverkades och jag hade börjat stötta de med lakritsrot och en ört som heter Shisandra chinensis. En kort tid efter kulmen slutatade jag stötta binjurarna eftersom att det verkligen inte behövdes längre. Lakritsroten började åter smaka illa och Shisandran gjorde mig nästan dålig, med darrningar och plötslig högre vilopuls (som inte kändes bra). Just nu försöker kroppen repa sig och jag upplever helt andra symptom än tidigare under den här processen. Fram till dess tyckte jag att alger var gott, och eftersom att jag behövde jod så åt jag alger två till tre gånger i veckan som jag gjort från början för att stötta Sköldkörteln. Jag äter ju även bl.a. grapefrukt och zucchini samt spenat.

Suget efter, eller kanske snarare smaken för, grapefrukt har ökat tillsammans med ett ökat behov och sug efter c-vitaminrika frukter och färgglada bär. Det här har jag satt mycket i relation till att jag är känslig för förkylningar, efter kikhostan i oktober och eftersom att jag åker med kollektivtrafiken till jobbet varje dag. Zucchini äter jag fortfarande med glädje och detsamma gäller spenat.

Men alger... Alger nästan växer i munnen vissa gånger. Idag var det dags för alger och eftersom att jag ska bort på eftermiddagen och kvällen fick det bli Norikrinklar till frukosten. Jag fick ner de, men det kändes mest torrt och som ett nödvändigt ont. 

Jag tror mycket på att följa kroppens signaler och den här månaden kommer handla om att återfå balansen efter händelsen den 3 mars. Det är just Norikrinklarna och annan Nori som jag har avsmak för just nu, så jag kommer att fortsätta äta alger eftersom att jag behöver det, men jag kommer försöka hålla mig till andra alger och sjögräs. Tyvärr är den "algsallad" jag brukar äta tillfälligt slut i alla de affärer jag brukar handla. 

Jag ska försöka kolla upp om just Nori innehåller något annat som jag kanske INTE behöver. Det är sånt här som är så himla intressant under den här processen, att lära känna sin kropp och sina behov av olika näringsämnen. 

/Milla

Middagsdags

Det kanske inte ser så gott ut, men det var det, och mättade!

Grön ärtsoppa med röd paprika, zucchini, purjolök, spenat och arame-alger (jod).

Och till det cashewnötssmör på glutenfritt knäckebröd.

Mums säger sköldkörteln!

Tidigare idag har jag stöttat sköldkörteln med blutsaft (varje dag) och D-vitamin (var tredje dag) och binjurarna har fått en skjuts av té på lakritsrot och shot med Shisandra chinensis (fjärilsranka) i form av ChiSan samt lite MiviVital Kvinna eftersom att den innehåller några mineraler som saknas i Blutsaften. MiviVitalen har jag hittills tagit som ett extra tillskott vid behov, d v s när jag känner att kroppen behöver stöttas mer, som nu när binjurarna är trötta.

/Milla

Hypoperiod?

Jag är nere i en hypoperiod. Jag tror att den där dippen jag visste skulle komma är här. Visst är det jobbigt, med yrsel, illamående, stelhet och ledvärk, smärta i Sköldkörteln (något jag ALDRIG haft tidigare!), fysisk trötthet mm. Men det är ändå den del av den här resan som hittills är den intressantaste. Dels upplever jag symptom jag aldrig upplevt tidigare i hela mitt liv och dels går de att styra med rätt kost.

Ont i sköldkörteln, det tog mig en vecka att inse att jag hade slarvat med alger, åt algsallad till frukost och smärtan försvann under dagen. Fortsatte med alger i några dagar och symptomet försvann helt. Nu äter jag helt enkelt alger oftare.

Yrsel och illamående. När jag en dag knappt orkade upp för en trappa på jobbet insåg jag att det kanske kunde vara trötta binjurar. Lakritsrot i teet den kvällen och dagen efter hade jag inte en tiondel av yrseln och trappan gick fint. Det var förrgår. Fortsatte med lakritsrot samma kväll och mådde prima igår. Den får vara med ett tag helt enkelt. Idag drack jag det i frukosttéet.

Stelhet och ledvärk hör dels säsongen till, men omväxlande väder och temperatur. Jag får inte glömma att jag faktiskt var barnreumatiker och att jag har en del "skador" sen dess som bråkar vid väderomslag. ALLT beror inte på hypotyreosen, men hypotyreosen tycks kunna förvärra det mesta. Mot stelheten hjälper morgonyogan. Mot värken dricker jag ingefärsté och tar gurkmeja vissa dagar, sen har jag en Arnica-gel som min mamma köpte åt mig i Kina som funkar bra. Ska faktiskt smörja in nacken innan jag måste till jobbet snart.

Den fysiska tröttheten är ett symptom på binjurarnas trötthet som blir lite bättre varje dag men som jag nog kommer få "orka med" ett tag. 

Något som har blivit bättre är humöret/det allmänna måendet. Jag höll på att bli lite nere och funderade på om det var hypon, och jag vet fortfarande inte, jag vet bara att jag mår mycket bättre. Jag ser ljust på framtiden igen, trots en del motgångar senaste tiden. DET känns skönt. Det var det som återkom oftast efter att jag hade börjat med levaxin - det deppiga sinneslaget. Jag kan nog inte påstå att jag någonsin har varit kliniskt deprimerad, förutom en dipp-månad precis innan jag började med trauma-terapin 2012 så har jag alltid gått upp på morgonen och tagit mig ut, ja gjort NÅNTING...

Ända sen jag var tonåring och tog mitt första jobb har jag lovat mig själv, eller kanske snarare haft mottot, att jag ska vilja gå upp varje morgon hela vägen till pension. Vaknar jag en dag och vill inte gå till skolan eller jobbet så får jag själv förändra min situation. Det är nog därför jag gjort så mycket olika saker, pluggat och jobbat om vartannat, för att alltid se en ljus framtid framför mig. En lycklig framtid. Jag sätter glädje, lycka och kärlek framför pengar och materiell framgång alla dagar i veckan.

Nedre bilden är på lakritsroten. 

/Milla

Aptitlöshet?

Inlägg som skulle publicerats 2015-01-21

Den senaste veckan har jag kommit på mig själv med att inte bli hungrig automatiskt. Istället äter jag på utsatta tider. Om jag inte gjorde det skulle jag nog glömma bort att äta. Just nu sitter jag och funderar på om det är normalt eller om jag lider av aptitlöshet. Det enda jag har känt hittills är att det är skönt att inte vara hungrig jämt, på levaxin var jag konstant hungrig och sötsuget var nästan konstant.

/Milla

Supermat

Jag passade på att köpa en ny bok på mellandagsrean i julas. Än så länge har jag läst om antioxidanter och fytokemikalier och är nu inne på fetter. Jag måste säga att det är skönt att äntligen få faktan bakom allt och få förklarat vad allting är. 

Sen måste jag ju anpassa den föreslagna kosten efter mina behov genom att ta det som är bra (supermaten) och subtrahera (ta bort) det som sköldkörteln inte så gärna vill ha, som kål, och välja sånt som har samma positiva effekter men som också är bra för sköldkörteln. 

/Milla

Andra mensen

Igår var min sista dag på min andra mensperiod under den här processen. Mitt största aber just nu är att försöka undvika att bli sjuk. Innan min hypotyreosdiagnos (och även efter) blev jag alltid sjuk i samband med mensen. Det är som om kroppen gör av med alla reservresurser på en enda vecka och under den perioden hinner någon hosta på, nysa på eller ta i mig så att jag lyckas få ett virus eller en bakteriell förskylning eller varsomhelst. Igår var som sagt sista dagen på mensen och igår kväll kände jag en irritation i halsen. Idag har jag försökt boosta immunförsvaret så mycket jag kan, men det är inte lätt när magen samtidigt är kass. Precis som förra mensen har jag varit kass i magen även denna period. 

Det positiva har varit att mina örter har fungerat även den här gången så jag har knappt haft någon mensvärk. Wohoo!

När det gäller cravings så kom saltsuget tillbaka och det hann bli en påse chips i helgen som var innan jag lyckades lägga ihop två och två och åt en portion sjögräs - och det funkade!

Menskoppen är ett jättebra hjälpmedel för att känna när mensen går mot sitt slut. Eller egentligen behöver man inte just en menskopp, men menskoppen gör att jag lär känna mitt underliv på ett mer självklart sätt än jag nog hade gjort utan den. Jag är jätteglad att jag bytte till menskopp och jag är supernöjd med den. Nej, jag sover fortfarande inte med den, men jag har den inne fler timmar nu utan att bli nojig. 

När det gäller humöret så hade jag en riktig dipp igår, men då hade jag en dipp överlag. Jag mådde hemskt från morgon till kväll. Morgonen startade med huvudvärk, sen kände jag mig trött och svag och till och med febrig under dagen och tålamodet sviktade oerhört. Kvällen innan hade jag fått tre svåra besked på jobbet direkt efter varandra, och det tog hårt. Jag jobbar ensam och hade ingen att bolla med, och så mens på det... Men igår eftermiddag vände det och sen har jag mått bra. Annars under den här perioden så har jag väl haft lite kortare stubin än jag har i vanliga fall, men när den har smällt har det varit kortvarigt och inte med en sån stor smäll så några stora humörsvängningar har jag inte upplevt den här perioden.

Min sambo håller f ö med om att jag har fått ett jämnare temperament över lag sen jag började med det här i oktober. 

Och sist men inte minst i det här lite väl uppstyltade inlägget vill jag dela med mig av att de senaste två mensperioderna har haft cykler på precis 42 dagar. Det ska bli mycket intressant att under det kommande året se hur det utvecklar sig. Mensen är ju ett väldigt bra hjälpmedel när det gäller att mäta kroppens välmående.

När jag var tonåring och först fick mens, och till dess att jag började med preventivmedel pga kraftiga kramper, hade jag en "varannan-cykel" på 28/40 dagar. Jag hade alltså 28 dagar mellan första pch andra och sen 40 dagar till nästa och sen 28 igen. Någon sa till mig (men jag vet dock inte hur mycket forskning det ligger bakom det uttalandet) att man släpper ägg från höger och vänster äggstock varannan gång och att jag alltså då hade en cykel på 68 dagar per äggstock och att det var lite förskjutet och därför INTE rätt och slätt 34 dagar mellan varje mens. Men som sagt, det där vet jag inte hur väl det stämmer. Jag minns inte ens vem som sa det.

Den här processen, den här resan jag är ute på för att må bättre och lära känna min egen kropp är inget jag ångrar än så länge. Man ska väl aldrig säga aldrig, så än så länge ångrar jag inget och jag älskar att lära mig nya saker om mig själv varje dag.

/Milla

Mycket kan hända på en månad

Den senaste månaden, sen mitt senaste inlägg här på bloggen, har mycket hänt. Min brorsdotters dop, min fars födelsedag, syjunta, bokcirkel, jobb, jul- och nyårsfirande har gjort att jag inte har haft så väldigt mycket tid till att blogga. 

Men nu ska ni få en uppdatering. Framför allt så måste jag säga att det mest har skett positiva förändringar. Till de negativa hör att jag nog behöver en aning mer sömn nu än tidigare, att jag emellanåt får ringar och blånader under ögonen om jag har sovit för lite och att jag skadade mitt ena knä två dagar innan jul...

Månaden (december) inleddes med att jag blev dålig i magen. Riktigt dålig i magen. Jag är nästan hundra på att jag åt glutenkontaminerad polenta eftersom att jag blev dålig i magen efter att ha ätit polentagröt till frukost en morgon. Jag har varit med om kontaminerad polenta en gång tidigare, men då var det ett helt annat märke. Efter det hade jag diarré i över två veckor. Jag blev också riktigt dunderförkyld i samma veva. Jag lyckades dock med konststycket att få i mig tillräckligt med vätska och mådde således rätt hyfsat, men pga magens tillstånd och en bristande aptit så gick jag ner 3 kg under de här veckorna. Magen har faktiskt inte varit helt återställd förrän nu strax innan nyår, men det blev ok lagom till jul. 

Det enda som saknades för att det skulle vara ett klart "glutenanfall" var att eftersom att jag har hudvarianten (hudceliaki) så borde jag ha får tillbaka stora utslag och kliande hud. Visst kliade det lite efteråt men troligare är kanske att det helt enkelt utlöste en kedjereaktion. Gluten i polentan satte igång en autoimmun reaktion som inte höll sig till tarmarna utan även fortplantade sig till magslemhinnan (sätet för min andra autoimmuna magsjukdom) och sen även till sköldkörteln som reagerade med en hyperperiod. Jag har tidigare varit med om att jag har varit precis så magsjuk i långa perioder som jag i efterhand har insett troligen var (prediagnostiska) hyperperioder. 

Lagom till magen var påväg åt rätt håll några dagar innan jul så ramlade jag på bussen och skadade ena knät. Det skadades inte allvarligt och är så gott som bra nu (lagom till jag ska börja jobba igen på måndag), men samtidigt inleddes troligtvis en hypoperiod som tillsammans med påtvingat stillasittande har lett till att jag hittills har gått upp 2 av de 3 kg jag gick ner under magsjukan. 

Det är troligtvis denna hypoperiod, om jag kommit in i en sån, som gör att jag behöver mer sömn och som ger mig "trötta ögon", något som jag faktiskt inte kan minnas att jag har haft tidigare över huvud taget). Fast nu måste jag tillägga att jag de senaste tre dagarna har vaknat i bra tid och sen valt att somna om, för att jag är ledig och kan.

Men, utöver detta så har jag upplevt en hel del positiva förändringar under december månad. Jag upplever att jag har fått bättre kvalitet på håret som har fått en bättre glans och som inte fastnar på borsten i lika stor utsträckning som tidigare (och täpper till i duschen), och sambon håller med. Jag upplever att min hy mår bättre, om vi bortser från den årstidstypiska torra huden på händer och andra utsatta områden. Ansiktshuden har blivit jämnare/slätare, med färre blämmor/utslag/finnar, och när de väl poppar upp så kan jag nästan alltid härleda de till PMS eller ägglossning. Och apropå det så har min menscykel blivit tydligare. Jag har inte längre några fläckvisa blödningar mitt i månaden. Nu får vi ju ha i åtanke att jag förutom levaxinet även har slutat med hormonella preventivmedel, så förändringarna i menscykel och tillhörande symptom kan ha med det att göra likväl som med hypotyreosen. På den fronten så har även toppar och dalar jämnats ut, både när det gäller humör och sexlust (jag känner mig inte längre som en hormonstinn tonåring varannan vecka). Jag är inte lika hungrig hela tiden (både hormonella preventivmedel och levaxin kan inverka på aptiten och ge sötsug) och jag har bättre självkänsla! Det är nog det mest fantastiska, att jag inte längre känner mig både hopplös och värdelös flera gånger i månaden. Senast jag hade mens hade jag som vanligt en humördipp, men jag ville inte hoppa framför något tåg och snabbare än vanligt kunde jag se på det med självdistans - min sambo tackar för denna positiva förändring. Med bättre självkänsla kommer ett bättre och jämnare humör över lag och även en mer positiv syn på framtiden. Framtidshopp. Framtidstro.

Jag upplever också att jag har fått bättre kognitiva förmågor/funktioner: minnet har blivit bättre och likaså organisationsförmågan. Jag skriver fortfarande en hel del på post-it-lappar, eller elektroniska motsvarigheter, men jag kommer ihåg mer och har fått det lättare att hålla reda på tider, dagar, uppgifter mm. Den här typen av kognitiva funktioner har jag haft svårt för sen jag började med levaxin 2009, innan dess var jag en hejare på just organisering - jag praktiserade för sjuttsingen som arbetsmiljö-, och miljösamordnare på ett mellanstort företag under min utbildning till miljötekniker! Det kognitiva fick sig sen en rejäl dipp 2012 efter mitt trauma som gav mig PTSD, sen dess har det under perioder varit bättre men aldrig blivit helt bra. Förrän nu?

Nu när julen är slut och ingen fyller år igen på ett tag kommer jag att återgå till en bra kost utan socker och mjölkprodukter. Det har faktiskt inte påverkat mig så mycket som jag trodde att äta "som jag vill" under juletiden. Om man bortser från midjemåttet, men det beror nog mer på stillasittandet då rörelse tycks vara grunden i en bättre metabolism (detta gäller troligtvis inte bara mig, och inte heller bara hypnoser för den delen). En sak till har jag iofs kopplat till intag av socker i kosten: ledvärk, och då framför allt en stel nacke. Jag var ju, som jag tidigare har nämnt, barnreumatiker och de leder jag hade störst besvär med som barn tycks vara det som stelnar fortast och mest nu när jag är vuxen - vid intag av socker och vid väderomslag. Men, ledvärk är ju ett av symptomen vid hypotyreos så inte förrän jag har varit utan socker igen några dagar kan jag med säkerhet veta ifall ledvärken denna gång beror på just sockret eller om det hör till denna "hypoperiod".

/Milla