Första "rikt(l)tiga" mensen

Menskopp

För fem månader sen bytte jag från tampong till menskopp. Efterverkningar hel del trial and eror de första tre månaderna började användandet kännas som helt rätt val. Jag tvekade aldrig att byta mensskydd, men jag skrek och svor emellanåt när koppen åkte långt in innan jag hade lärt mig hur den skulle sitta mm. Och i samma veva lärde jag mig att jag ibland fick "falsk mens", som kan tillskrivas min p-stav, då menskoppen inte riktigt ville bete sig som den skulle - eller det var nog snarare mitt underliv som inte betedde sig som det skulle. 

Idag ångrar jag inte en enda svordom eller tår och absolut inte mitt beslut att börja använda menskopp. Jag är fortfarande för feg för att våga sova med den och använder då nattbinda, men i övrigt använder jag den oavsett vad jag ska göra på dagen. Att den kan vara i i upp till tolv timmar är ett stort plus. Men det största plusset måste ändå vara att miljön i underlivet har förbättrats enormt. Det var det som fick mig att fortsätta där i början när allt kändes svårt och hopplöst. Redan första användningens märkte jag en stor förbättring; inga konstiga flytningar med skumma färger ütan helt plötsligt var det mens eller så var det icke mens. 

P-stav

Jag satte in en p-stav i oktober 2011 som skulle sitta inne i tre år. I september till november i år märkte jag små skillnader i min menscykel som jag tolkade som att den "började ta slut". Innan jag började med hormonella preventivmedel, för över tio år sen, hade jag en något förlängd menscykel och den här månaden var mensen "försenad" precis som den då brukade vara. När väl mensen kom nu i onsdags, efter två dagars gråtmildhet blandat med hett temperament, betedde den sig som jag mindes den; riktig mensvärk och riklig mens. Skillnaden nu mot då är att jag nu har de "naturliga verktyg" som ger mig möjlighet att dämpa värken, och koppen tar upp mensen riktigt bra och får mig att inse att den mängd som brukade rinna över bindorna och fylla tampongerna snabbare än ögat hinner blinka, inte är så stor iaf.

Naturliga verktyg

Jag håller mig till värmekudde och örter för att hantera min mens. Sen har alltid rörelse hjälpt mig att hålla värken på en hanterbar nivå och det fungerar än så länge (jag ska ju egentligen inte anta att mensen nu är vad den alltid kommer vara, den här sköldkörtelresan förväntas bli lång).

När det kommer till örter så använder jag mig nästan uteslutande av ötttéer. Jag har en olja jag kan smörja ryggen med som dock börjar ta slut. 

Magen börjar alltid krångla när jag får mens, jag brukar kalla det för mensmage. Här hjälper faktiskt de allra vanligaste örterna alldeles utmärkt: kamomill och pepparmynta.

Mitt 'månadsté' däremot som jag dricker två till tre koppar om dagen för att hantera värken och kramperna innehåller två till tre örter. Basen består av Daggkåpa och Hallonblad. Daggkåpa är kramplösande och Hallonblad gör att mensen "flödar" bättre. Hallonblad användes förr, och ibland fortfarande har små fåglar viskat i mitt öra, till att få igång förlossningar. För mig innebär Hallonblad att jag istället för 8 dagars hackig mens, ibland innehållande koagulerad mens och vad som tycks som "bitar" av slemhinnan, blivit till 3-4 dagars jämnt blödande. Och jag är helt övertygad om att det jämna flödet i kombination med daggkåpans kramplösande effekt är vad som även minskat min värk. De senaste menstruationerna har jag haft en igångsättande värk, varpå jag tagit mig en kopp örtté och sen har jag klarat mig ganska bra frånsett lite värk, fast mer "trötthet" i ländryggen.

Citronmeliss är också en bra ört för mensvärk och kramp, så den brukar jag ibland slänga i. Om min magkatarr (autoimmun) sätter igång, som den här gången, så blir det Ljung jag lägger i med den andra örterna. 

http://www.skogsskafferiet.se/daggkapa/

Sköldkörteln och mensen

När jag gick på levaxin kom jag efter flera år av hemska pms-besvär fram till att jag behövde öka medicinen under mensen, och naturligtvis även ta järntillskott.

Eftersom att jag tack vare detoxen har fått bort mitt söt- och saltsug testade jag den här mensens första dag att följa mina "cravings", och efter att ha stått i butiken framför glassdisken och funnit att det inte alls var glass jag ville ha så gick jag till frukten och plockade på mig grapefrukter, sen vidare till asiatiska avdelningen för att plocka på mig ännu mer sjögräs. Jag fann helt enkelt ut att vad jag egentligen behövde var mer av sånt som stöttar sköldkörteln. Så istället för en halv grapefrukt om dagen äter jag nu en halva på morgonen och en halva efter middagen, jag knaprar sjögräs när jag känner för det och utöver blutsaften en halvtimme innan frukost tar jag extra järntillskott även till middagen. 

Idag är det mensens fjärde dag och jag mår prima. Jag känner mig pigg och glad, värkfri och ingen av den slöheten eller tröttheten jag tidigare brukade känna några dagar inpå mensen har ännu infunnit sig. Den största utmaningen tycker jag är att se till att kroppen har resurser nog att förlora blod utan att jag känner mig slö och orkeslös, dvs får blodbrist. Jag har haft en riktigt tuff arbetsvecka som har gått mycket bättre än väntat (förutom i torsdags när magsjukdomen till slut fick ett skov - något som tidigare skulle hänt redan när kikhostan satte igång).

Jag har lärt mig mycket den här veckan. Resan fortsätter.

/Milla

Stötta binjurarna med lakritsrot

http://viriditas.nu/webbshop/orter/lakritsrot/

Jag har funderat mycket på hur jag ska stötta binjurarna genom den här processen. Binjurarna ingår i triangeln Binjurar-Sköldkörtel-Äggstockar som alla påverkas av och påverkar varandra. En frisk sköldkörtel är ju det långsiktiga målet och naturliga medel är metoden. Därför har jag valt att sluta påverka äggstockarna och dem delen av systemet med hormonella preventivmedel (vilket jag ännu inte ångrat en sekund *ta i trä*), men jag har funderat på hur jag ska stötta binjurarna. När jag fick en hypodipp 2012 pga traumat 2011 och därefter långvarig påfrestning (från polisens sida) så märktes det på mina binjurar, så jag inser att jag nu måste göra medvetna val att stötta de på rätt sätt.

Ett sätt jag tidigare har funderat på är lakritsrot. Jag har tvekat eftersom att jag inte tycker om smaken av lakrits. Men idag drack jag så min första kopp té på lakritsrot. Det var absolut inte äckligt, bara en ny smakupplevelse jag inte riktigt kan sätta i association till något annat. Efter några klunkar tyckte jag inte att det var överväldigande gott direkt, men angenämt... Än så länge har binjurarna klarat sig rätt bra, men jag ska testa någon kopp då och då. Min åsikt är ju att om man tycker något är gott (som ingefära) så är det sannolikt att kroppen behöver det. Och om jag dricker en kopp té på lakritsrot då och då så märker jag förhoppningsvis när binjurarna, eller andra delar av kroppen som kan dra nytta av växten, behöver stöttas. Får jag veta att binjurarna behöver stöttas och lakritsroten inte blir godare, då kanske jag överväger andra (naturliga) sätt att stötta binjurarna. 

Men en positivt verkan av att göra en detox är att bli av med alla behov och beroenden (socker, salt mm.) och få förmågan att känna efter vad det egentligen är man behöver - ta steget tillbaka och tänka "ok, jag är sugen på choklad, varför? går det att tillfredsställa med en bit mörk choklad eller ligger det något annat bakom och isf vad?"

Jag kan fortfarande bli galet sugen på min favoritglass från Ben & Jerrys, men när jag tar ett steg tillbaka kan jag dels se att jag skulle ångra mig enormt för att både mage och kropp skulle må så dåligt av all socker och mjölk och sen kan jag också se att det egentligen inte är glassen jag är sugen på, kanske är det just något kallt, kanske är det kalken i mjölken som lockar eller kanske är jag trött och behöver något som piggar upp. Oftast är det för att jag helt enkelt behöver få i mig något att äta, då brukar jag ta ett fröknäcke eller ett glas mandelmjölk och några cashewnötter och se om det hjälper - och sen börjar jag fundera på vad jag ska äta för riktig mat (troligtvis är jag mittemellan lunch och middag).

/Milla

Dagens citat

Min mamma har precis varit i Kina och ringde mig idag för att berätta lite om hur de haft det och för att höra hur det var med mig.

Summan av det hon berättade om sin resa är att det var trevligt att se kinesiska kuren, pandorna, palatset osv, men miljön gav henne en chock redan första dagen. Smogen lägger ett grått täcke över hela staden (Peking) och lagom till de skulle resa hem efter en knapp vecka hade både hon och framför allt hennes sambo börjat hosta hemskt. Hon berättade att maten hade nog varit helt ok för mig, mycket grönsaker mm, men miljön hade jag inte klarat av ens en dag. Hon har nog rätt, jag är dessutom en HSP-person, högkänslig petsonlighetstyp, så jag hade nog bara lidit av all lukt och alla människor och velat åka hem. Tydligen stressade de ganska mycket också, guiden gick fort som sjutton överallt och de hann varken, shoppa, fota eller ens njuta speciellt mycket vid varje sevärdhet. De valde att hoppa över flera dagsutflykter för att få vila.

Hon frågade mig hur jag mådde och jag berättade om dunderförkylningen. Jag sa att det blir väl så, att vissa år får man ALLT. Jag var ju redan lite svag efter kikhostan och åker kommunalt till jobbet varje dag bland hostande, nysande människor. Jag har dessutom gått förbi ovanligt många spyor den gångna veckan... Så började jag prata om att om jag hade vetat att kikhostan "gick" här i Stockholm så kanske jag hade gjort något för att förebygga. Vaccinet håller ju inte hela livet så hade jag kollat upp det innan så hade jag kanske tagit det.. Fast nej, faktiskt inte. Det var ett kikhostevaccin som 1986 satte igång karusellen som är min (o)hälsoresa och eftersom att jag reagerade hemskt när jag tog influensavaccinet för några år sedan (och inte tycker att det var värt att göra igen) så hade jag nog inte tagit kikhostevaccinet igen det heller. Jag hade inte velat att det satte igång mina ledbesvär eller andra besvär igen. Då sa min mamma något, och hon uttryckte sig på det bästa sättet jag hört det beskrivas: 

"Nej ditt immunförsvar är ju minst sagt något... tillknycklat."

Och det är precis så det är!

Vaccinet 1986 satte igång min första autoimmuna sjukdom och sen dess har mitt immunförsvar inte fungerat som det ska, inte reagerat som det ska. 

Det är fullkomligt värdelöst för mig att "boosta mitt immunförsvar" som är så populärt just nu. Om jag boostar mitt immunförsvar så riskerar jag att det gör det som det alltid har gjort, att det återigen börjar attackera min egen kropp: t.ex. mina leder, mina bindevävnader, min magslemhinna och min sköldkörtel.

Jag kan fylla på med sånt jag har brist på, eller som jag behöver extra av för att kroppen ska kunna sköta sina normala/basala funktioner: järn, folsyra, B12, D-vitamin, zink, koppar mm. Och när jag blir sjuk då kan jag attackera just den sjukdomen genom att äta och dricka sånt som dödar bakterien eller ger min kropp ork att kämpa sig igenom virusattacken. 

Kikhostan var/är ett virus, så där kunde jag inte göra så mycket mer än att dricka mycket, äta bra och hantera symptomen, d v s hostan. Och sen vänta ut, låta kroppen arbeta. Hade jag boostat för mycket hade det säkert gjort mer ont än gott, det har jag varit med om förr och brukar märka det på att symptom från mina autoimmuna sjukdomar dyker upp - lederna blir stela och magen pajar. 

Den här förkylningen är helt klart bakteriell, och då kan jag äta vitlök, gurkmeja, C-vitamin mm samt se till att jag får goda nätters sömn och sen hostar upp slem så att jag inte riskerar lunginflammation. 

Och varje gång jag blir sjuk ser jag till att ta bort de eventuella födoämnen jag ätit på sistone som kan verka inflammerande eller motarbeta att jag blir frisk: socker, stärkelse, (rött kött om jag hade varit allätare), mjölkprodukter (även laktosfritt) och gluten om jag inte hade varit glutenintolerant.

Men mot immunförsvar kommer alltid att vara "något tillknycklat".

Lev väl!

/Milla

Dunderförkyld och förväntad sköldkörtel-dipp

Inlägget om vardagen och maten insåg jag att jag redan har skrivit i inlägget om min inledande Detox. Men det kommer ytterligare ett inlägg med lite listor över sköldkörtelspecifika matvaror och näringsämnen.

Just nu är jag dunderförkyld. Förra lördagen när jag var ute och sprang kände jag av bihålorna och var tvungen att avsluta mitt i passet. Sen vilade jag resten av lördagen och söndagen för att kunna jobba på måndagen. Det kunde jag. Jag har mått förvånansvärt bra i veckan med bara någon enstaka huvudvärk - och jag är den första att medge att jag har druckit alldeles för lite vätska den gångna arbetsveckan - och konstiga känningar, stickningar, i gomseglet. Till och med igår, även om jag var riktigt trött i slutet av arbetsdagen, trodde jag att jag skulle klara att jobba veckan ut. 

Inatt sov jag dock inte många timmar, mellan 22:30 och 05:40 sov jag inte tre hela timmar och när jag vaknade hade jag feber, frossa och riktigt hög puls. Jag hörde av mig till mina kunder om att jag inte kunde jobba idag, försökte gå upp för att göra ett té att sova på men var så snurrig... Så jag tog den första alvedonen sen den här resan började och somnade om, vaknade vid tio, feberfri men riktigt dunderförkyld. 

Huvudvärken kommer och går, jag försöker dricka mycket och äta med jämna mellanrum. Åt kikärtsgryta till lunch. Försökte trösta mig med en bit mörk choklad, men den sved i övre delen av halsen så det nästan satte igång en hostattack - och det här är inte ens någon hostig förkylning!

Jag är alldeles för förkyld för att jobba men lyckas använda mig av örter för att hålla symptomen i schack. 

"Guldhonung" tre gånger om dagen: honung och gurkmeja.

Örtté på kamomill och rölleka, och efter chokladen rev upp halsen har jag gjort nästa omgång té med lite lugnande timjan också. 

Igår kväll krånglade magen och då blev det mitt speciella "magté" på Ljung, Kamomill och Pepparmynta. Jag ska göra iordning en temos med té inför nästa natt med Ljung, Kamomill och Johannesört. 

Observera att man inte ska förtära johannesört om man går på hormonella preventivmedel - vilket inte jag gör sen min p-stav "tog slut". Vilken preventivmedelsmetod jag valt istället (då jag inte önskar bli gravid i dagsläget) kommer i ett senare inlägg.

Den här förkylningen kan jag se på två sätt, det ena är att det är kulmen av min detox och det andra är att nu börjar sköldkörteln inse att den måste arbeta med vad den får på naturlig väg och det här är nog början på den "dippen" jag väntat mig. Jag väntar mig också att horder av gamla symptom kommer tillbaka, d v s sånt som kroppen "får gratis" av levaxinet men nu måste fixa på egen hand. Och det kommer innebära att jag kommer behöva galet mycket sömn ett tag framöver. Hälsan först - sen socialt liv. Utöver ett dop den 13/12 och lite andra sammankomster just på helger, blir det kanske inte så många sociala stunder den kommande månaden - eller två.

Vad ska jag göra för att komma igenom dippen och hjälpa sköldkörteln.

Sova!

Och fortsätta att äta bra mat med mycket frukt och grönt, bra proteiner mm. I princip enligt detoxen, med några få undantag eftersom att jag inte kommer vara detox-strikt när jag är bortbjuden utan bara undvika sånt som jag vet att sköldkörteln absolut inte vill ha.

Nu ska jag dricka lite mer té, vila och alldeles snart börja förbereda middagen: Nori wraps med avokado, räkor och grönsaker.

Ta hand om er!

/Milla

Socker och salt

Det här inlägget publicerades egentligen kring den 16/11, men vid "uppdatering" av inlägget, via iPad-appen, för att lägga till etiketter/taggar blev inlägget istället återpublicerat.

Jag har varit dålig på att blogga hittills, jag vet det... Som tur är så är jag inte lika usel på att hålla koll på mat, vikt, träning, temp mm från dag till dag som jag är att blogga om det. 

Det har nu gått en månad sen jag började denna resa och jag har precis fallit tillbaka i socker-träsket ett par gånger, och jösses vad det märks på sköldkörteln! Eller rättare sagt måendet: bakiskänsla, seghet, svettningar och slembildning i halsen.

Salt däremot. Jag har alltid älskat chips, men förut var det nästan ett behov. Nu har jag märkt att det jag länge misstänkt stämmer, det är inte chipsen jag "behöver", inte heller saltet - bara indirekt - utan istället jodet i saltet. Så ett par gånger har jag helt enkelt ätit sjögräs (norikrinklar från Renée Voltaire) när chipssuget blivit för starkt, och det hjälper. Jag försöker äta sjögräs två gånger i veckan minst för att stötta sköldkörteln med jod. Den här veckan har jag köpt hem sjögräsnudlar som jag ska äta till kikärtsgrytan imorgon samt noriark som ska bli nori wraps med räkor och avokado på torsdag.

När det gäller träning och rörelse har jag hållit fast vid min härliga morgonyoga och ska snart lägga till ytterligare en övning, börjar få koll på the fish pose nu så det känns lagom att lägga till en övning till nu till helgen. I övrigt har jag INTE kommit igång med simningen, mycket för att jag inte riktigt slutat hosta efter kikhostan ännu. Men jag har däremot sprungit tre lördagsmorgnar i rad - yeay! Jag funderar dock på om det börjar bli dags att skaffa gymkort och flytta löpningen inomhus, det var lite väl kallt i luften för mina luftvägar i lördags.

 

Kroppstemperaturen mäter jag varje morgon och kväll och i början sjönk båda två (vilotemp och vilopuls) men senaste veckan har båda gått upp till "normalt" igen. Med normalt menar jag de nivåer de låg på när jag hade full medicinering: ca 36,8*C-37,2*C och 53-58 i puls.

Sömn behöver jag absolut mer av nu, men ser jag bara till att sova minst 7-8 timmar per natt så blir jag inte trött på dagarna alls. 

Vitamintillskott. Just nu dricker jag blutsaft varje dag och mivivital varannan dag för att få i mig järn, B12 och zink. Nästa gång jag kommer till ett apotek ska jag köpa D-droppar. Jag brukar för det mesta ta extra D-vitamin under vinterhalvåret och med tanke på att vi bara haft två soltimmar i november hittills så börjar det onekligen bli dags igen.

Nu ser jag att klockan är nio, dags att borsta tänderna och förbereda för att kunna sova vid tio. Arbetsdag imorn!

Nästa inlägg kommer troligtvis handla om hur en typisk dag ser ut och vad jag äter och dricker från dag till dag och vecka till vecka för att stötta sköldkörteln på ett bra sätt.

Lev väl och ta hand om er!

Detox fick bli en bra början

Mina stora bovar när det gäller gifter, d v s dålig mat, är inte traditionella hel- eller halvfabrikat eftersom att jag redan för det mesta lagar allt själv från grunden (undantagen är sill och glutenfri pasta emellanåt) utan faktiskt "fredagsmys". Jag ÄLSKAR chips. På sockerfronten äter jag emellanåt mandelbiskvier, muffins (hemmagjorda) och Ahlgrens bilar.

I min familj har vi ett talesätt, iaf mamma och jag, att det man behöver tycker man är gott; t.ex. tycker man om ingefära behöver man det, tycker man inte om det finns det säkert ingen anledning att tvinga i sig det. 

Och jag kan säga redan nu, efter en vecka på detox, att jag har insett att chipsen inte handlar om chips, rent fysiskt handlar det om salt. Och salt är ju den vanligaste källan till jod, och jod är något som sköldkörteln behöver. Det här har jag nog anat väldigt länge, jag har bara inte vetat hur jag ska stilla det behovet utan att ta medicinska tillskott - förrän nu. Inför den första detox-veckan köpte jag hem sjögräs att ha i sallader och grytor, just för att täcka jod-behovet. Jag läste på förpackningen (Norikrinklar från Renée Voltaire) att man kunde äta de som snacks. Så härom kvällen när chipssuget satte in så tog jag fram en näve sjögräs i en skål till mitt eftermiddagsmål, och inte nog med att det är gott (ett gott tecken) utan det hjälpte dessutom!

Blåbärssmoothie med banan, blåbär, mandelmjölk och
nyponpulver. Hembakat fröknäcke och Nori.

Under en detox undviker jag följande:
*Svart té med tein (koffein), jag dricker inte kaffe annars hade jag undvikit det också under den här perioden
*Socker; godis, vitt bröd, pasta, ris mm
*Värktabletter ersätter jag oftast med örttéer, men det händer att jag tar en alvedon om jag vaknar med värk/feber när jag är förkyld och inte har ork att gå upp mitt i natten och göra en kopp té

Annat man ska undvika:
*Alkohol dricker jag bara när jag själv fyller år, om ens då, men annars är det något man absolut ska undvika
*Rött och vitt kött äter jag inte heller eftersom att jag är pescatarian, men det ska man också utesluta
*Nikotin, nope inte heller är jag någon rökare, men nikotin ska man avstå ifrån under en detox

Egentligen är det såhär jag ska försöka leva hädanefter, och jag vet att jag kan för jag har gjort det förr, men det känns ändå bra att sätta en tidsrymd för detoxen så att jag inte skäller för mycket på mig själv om jag sen äter en kaka på min brorsdotters dop i december eller på min fars födelsedag. Min detox kommer att vara i sex veckor, fram till den 29 november (den sista november är första advent och då vill jag fira avslutad detox med en kopp glögg).

Något som är viktigt för mig under detoxen är att fortsätta med morgonyogan oavsett hur jag tycker att jag mår när jag vaknar. Yoga får mig att vakna, den får mina stela leder att bli sammarbetsvilliga och den får igång blodcirkulationen och metabolismen.
Något som är minst lika viktigt är att jag får tillbringa tid i skogen. I skogen slappnar jag av, jag andas och njuter av omgivningarna, vindarna och färgerna, oavsett årstid. En skogspromenad tar kål på stressen och ger mig förnyad kraft.

När det gäller kroppsvård har jag inte ekonomin att gå på behandlingar, så jag försöker att njuta av det jag kan göra hemma. Det hade varit bra att ha ett badkar, men även utan ett badkar kan jag ge mig själv fotvård och massera mig själv och göra hårinpackningar och njuta av varma duschar.

Under detoxen kommer jag att leva på ungefär det här:
*Massor av vatten, kokt och kryddat med ingefära, mynta eller citron
*Gröna, röda och örttéer (jag plockar många örter själv)
*Grönsaker, utom de som inte sköldkörteln vill ha; alla kålsorter mm.
*Ingefära och vitlök både i dryck och mat
*Bär - mest blåbär och hallon, jordgubbar är en "no no" för sköldkörteln när den är underaktiv
*Quinoa, råris
*Nötter (naturella) och nötsmör
*Ostar som inte kommer från komjölk - t.ex. fetaost
*Ris- och nötmjölker, också de naturella utan tillsatt socker
*Bönor och ärtor; mungbönor, kidneybönor, vita bönor, svarta bönor, gröna ärtor, kikärtor mfl.)
*Linser
*Ägg, Fisk och skaldjur
*Torkad frukt, men ej några med sulfit, återigen för sköldkörtelns skull
*En hel del frukt; bananer, citrusfrukter, äpplen
*Avokado, kokosolja, sesamolja

Det går att få ihop både frukostar, huvudrätter, juicer och smoothies av allt det här. Det är viktigt med proteiner även under en detox och det kommer jag att få både från baljväxterna, fisk och skaldjur samt nötter.

Jag äter fyra mål mat om dagen när jag jobbar och en detoxdag kan se ut såhär:
Frukost: Ägg, fröknäcke, grapefrukt, ingefärsté eller örtté för att mota bort t.ex. mensvärk
Förmiddagsmål: Smoothie på hallon, nypon, banan och mandelmjölk
Eftermiddagsmål/Lunch: Sallad på grönsaker, avokado, fetaost och sjögräs
Middag: Hemmagjorda fiskbiffar med grönsaker eller en böngryta med grönsaker och sjögräsnudlar.
Kvällsté: örtté med utvalda örter efter behov; sovagott-té, magté, förkylningsté, "månadsté" etc.

Jag börjar varje dag med två stora glas vatten, efter en stund gör jag morgonyogan, och sen kör jag oilpulling och borstar tänderna innan frukost.

/Milla

16 oktober 2014 - lite off topic, men ändå mat som medicin

I somras brände jag mig något otroligt över ena axeln och bröstkorgen, jag som inte har bränt mig på flera år. Efter det började jag kolla upp man kan äta för att stärka huden inifrån. Jag fick massor av tips av välmenande människor på vad jag kunde smörja på huden. Det var inte det jag frågade, så jag fick kolla upp det själv.

Varför vill jag inte smörja något på huden i onödan? Anledningen är egentligen ganska larvig. jag är immun mot insektsbett, ni vet myggor och fästingar mm, men när jag döljer min egen doft med t.ex. solskyddskräm så vill de plötsligt göra ett försök. De flesta insekter som då gör ett försök brukar dö på ett eller annat sätt, så både för deras skull, och för min skull, för att att jag ska få behålla den där halvmetersluftbubblan runt mig som de normalt inte vill komma innanför, så vill jag stärka hudens försvar mot solen och slippa solskyddskräm.
Det är nog ganska uppenbart, men jag säger det iaf: jag är ingen soldyrkare, jag ligger aldrig på stranden och pressar. Jag är en friluftsmänniska, jag gillar att kunna vara utomhus för att hajka eller för att utöva min underbara hobby geocaching med mina vänner - utan att bränna mig.

Efter en del sökande hittade jag iaf en rödlätt man som har stärkt sitt försvar mot solen såpass att han har kunnat gå från att vara i solen 20 minuter och bli bränd till att ligga på stranden i 3 timmar utan att bli bränd.

De här livsmedlen har jag införlivat i min dagliga kost för att stärka hunden inifrån:
* 1 msk Nyponpulver (i yoghurt, juicer eller smoothies)
* 2 msk Tomatpuré (på smörgås eller till varmrätt)
* 3 msk Kokosolja (i téet och att steka i)

Det här är de livsmedel som jag har behövt tillföra, hans lista innehöll flera som jag redan äter eller dricker regelbundet.

Jag diggar den här metoden starkt. Enligt den här snubben (som jag glömt namnet på men ska länka till när jag hittar hans video) så tar det ca 10 veckor innan man kan räkna med ett bra skydd, så jag tänkte att om jag börjar redan nu så borde jag vara good to go lagom till vårvärmen. Jag har hållt på sen sent i augusti, ca 6-7 veckor, och jag har redan märkt något positivt. Den här årstiden, men plus/minus-grader, torra dagar och fuktiga dagar om vartannat så brukar jag i normala fall redan ha tagit fram tjockaste hudkrämen för att smörja in huden efter varje dusch. Inte i år! Inte EN enda gång!

Linfröknäcke med tomatpuré och färskpressad juice med
banan och nyponpulver. Och så russin för magen just idag.

Bilden är på dagens power-mål som jag kallar det. En måltid fullspäckad med vitaminer och hudstärkande livsmedel.
Juicen innehåller bl.a. grapefrukt som är "glutathione", vilket innebär att den hjälper sköldkörteln. Om någon vet vad uttrycket heter på svenska så säg gärna till. Motsatsen är "goitrogens" och är alltså livsmedel som stjälper sköldkörteln. Full lista kommer i ett eget blogginlägg.

/Milla

Morgonyoga

När jag har läst på lite om vad man kan göra för att stötta sköldkörteln så har alla källor nämnt Yoga. Och yoga är något som jag både gillar och ägnar mig åt nästan varje dag. Med nästan menar jag att jag gör uppehåll ibland, t.ex. om jag är förkyld eller har en infektion i kroppen. Jag fick en gång rådet att undvika yoga när jag är sjuk för att inte sprida sjukdomen vidare i kroppen, yoga är ju känt för att få igång blodcirkulationen. Det var faktiskt därför jag började med yoga för flera år sen, för att få igång cirkulationen på morgonen. Jo, jag har valt att göra mitt pass på morgonen. Det finns så många råd om att man ska göra yoga på fatande mage, eller åtminstone ha ett mellanrum på 4 timmar mellan mat och yoga, så jag tyckte helt enkelt det var enklast. Och eftersom att man ändå ska vänta med frukosten en timme efter att ha tagit levaxin på morgonen så har jag lagt in mitt pass där. Och även när jag slutar med levaxin så kommer jag att fortsätta med vanan att göra yoga innan frukost.

Jag gör ett yogapass som kallas Det dagliga dussinet, det innehåller tolv övningar inklusive avslappningsposen och tar ca 15-20 minuter när man kan det utantill.
1. Cat pose (Cat-cow pose)
2. Mountain pose
3. Standing forward bend
4. Lunge
5. Tree
6. Standing side stretch pose
7. Downward facing dog
8. Cobra
9. Child's pose
10. Seated spinal twist
11. Seated forward bend
12. Final relaxation pose / corpse pose

Videon visar början på den DVD jag använde för att lära mig det här passet. Videon har jag nu lånat ut till en väninna.


För att stötta sköldkörteln finns det två yogaövningar man bör lära sig: Shoulder stand (Sarvangasana) och Fish pose (Matsyasana).
Den förstnämnda försökte jag mig på imorse innan min nr 12, men jag kom inte speciellt långt, det var som om kroppen inte alls visste vad den skulle göra. Den andra är jag nästan säker på att jag redan kan nybörjarvarianten av, den med raka ben (ifall ni söker på youtube). Jag tror att mitt mål under 2015 blir att försöka bemästra den avancerade Fish posen (ursäkta min svengelska).

Om någon vet vad resten av övningarna heter på orginalspråket, så berätta gärna.

/Milla

Min historia

Var ska jag börja? Jag kanske ska börja med att lägga upp en tidslinje för hur mitt liv har sett ut medicinskt sett. Som de flesta med hypotyreos kan vittna om så är inte minnet alltid det starkaste vi har, men långtidsminnet brukar fungera bättre än korttidsminnet, så jag ska göra ett försök. Under vissa perioder har jag haft sämre minne och sämre kognitiva funktioner av andra anledningar, men jag ska göra mitt bästa för att återge tidslinjen så bra som möjligt.

Parallellt med denna blogg kommer jag att föra en fysisk dagbok över allt jag äter, hur jag motionerar och hur jag mår.

1985
Jag föddes en varm vårdag i vackra maj.

1986
När jag var nästan ett år gammal blev mina föräldrar övertygade om att låta mig delta i ett försök att få få fram ett nytt kikhostevaccin.
När jag var 14 månader gammal fick jag diagnosen Juvenil reumatoid artrit (JRA) - barnreumatism.

1999
Jag slutade äta kött, men fortsatte att kyckling i ett år till, så egentligen blev jag inte "riktig vegetarian" förrän våren 2000.

2001
Som de flesta andra tonåringar började jag med p-piller, mycket för att hantera mina svåra menstruationsperioder med svåra smärtor.

2003
Tog studenten och började studera på universitet.

2004
Träffade min första pojkvän som jag hade en längre relation med (6 år) och flyttade hemifrån.

2005 byttes p-pillrena mot hormomspiral eftersom att jag blev så dålig när jag fick mens att jag ofta svimmade och förblev medvetslös. Tre trippar till akuten med tron att det var allt mellan himmel och jord förutom just mensvärk tog det innan jag fick tipset av en väninna om spiral. Kopparspiral var uteslutet eftersom att jag redan blödde hemskt mycket, så det fick bli hormonspiral.
Det är också det här året som jag blir "friskförklarad" från min JRA efter att inte ha behövt smärtsillande eller antiinflammatorisk medicin på två år (det är en helt annan historia).

2009 gick jag till vårdcentralen för att jag hade ont i en ljumske. Läkaren sa att det var en inflammation och jag fick medicin mot det. När jag var där frågade hon om jag var vegeterian, och eftersom att jag inte hade ätit varken kött eller kyckling på nio år så var jag tvungen att svara 'ja' på den frågan. Då bestämde hon sig för att ta prover på bl.a. B12 och järn. Proverna visade tydliga brister på B12, järn och D-vitamin, så vips hade hon tagit prover på sköldkörteln också. När svaren kom fick jag flera ledande frågor som ledde till att läkaren kunde boxa av flera symptom på listan för hypotyreos, hon ställde diagnos och satte mig på 25 mikrogram levaxin om dagen. Dosen har sedan dess höjts först till 50 och sedan till 75.
Jag fick även diagnosen Autoimmun atrofisk gastrit, en autoimmun magsjukdom där magslemhinnan bryts ner pga att kroppen attackerar sina egna celler.

2010
Hormonspiralen satt inne i fem år, sen tog mitt dåvarande förhållande slut och jag såg ingen vits i att gå på preventivmedel. I ett år var jag utan, det var det dittills bästa året i mitt liv. Jag mådde hur bra som helst och sköldkörtelvärdena låg bekvämt tillrätta trots den låga "barndosen" levaxin.

2011
Jag träffade min nuvarande pojkvän, satte in en p-stav och råkade ut för ett hemskt trauma. Jag åkte med på en partykryssning där jag blev hållen frihetsberövad en hel natt. Vad som hände där behöver jag inte ta upp, men det lämnade enorma sår.

Efter traumat dränerades kroppen på viktiga mineraler och vitaminer (som den gör när man är i ett tillstånd av konstant chock) och plötsligt behövde jag höja dosen levaxin först till 50 och sedan till 75 mikrogram. Alla de symptom som jag tidigare haft "pga hypotyreosen" förvärrades tusenfalt av traumat och flera tillkom.

2012
Jag fick diagnosen Posttraumatiskt stressyndrom och fick börja i traumaterapi på ett Kris- och Traumacentrum norr om Stockholm. Jag gick i terapi, en blandning mellan EMDR och bildterapi, i ett halvår, tills min terapeut tyckte att jag var redo för livet igen. Jag var skiträdd och hade fortfarande flashbacks, mardrömmar och andra symptom, men hon hade rätt. Vissa symptom kommer jag alltid att kämpa med, medan jag kommer att lära mig hantera andra.
I juni 2012 slutade jag, på inråden av min läkare, med gluten. Jag slutade även med socker och mjölk för att kunna läka min magslemhinna (som bryts ner emellanåt pga AAG).

2014
Tre år efter traumat har jag eget företag, jag har lärt mig hantera mina symptom på PTSD, botar alla mina krämpor (har en del krämpor kvar sen barndomens reumatism) och förkylningar på naturlig väg och är redo att ta upp kampen mot hypotyreosen.
Fram tills idag har levaxin-dosen hållts på 75 mikrogram för att "hålla värdena bra", värden som jag och min läkare kom överens om var de bästa för just mig. Jag har haft en riktigt bra, förstående läkare som lyssnar på sina patienter.

Det är fullt möjligt att jag ändrar och lägger till uppgifter vid senare datum. Jag har t.ex. en gång i tiden gått ner nästan 20 kg, innan alla diagnoser, men har svårt att placera det tidsmässigt och i fh till allt annat som har hänt.
Mina första 20 år minns jag visserligen skolan och härliga utflykter med familjen, men de var också späckade med läkarbesök, mediciner och ledvärk. Det är med djävlar anamma jag har lämnat det bakom mig.

Milla

Vad kommer jag att ta upp på bloggen?

I det här första inlägget tänkte jag berätta lite om vad jag kommer att ta upp på bloggen. Jag kommer som sagt att försöka läka min sköldkörtel på naturlig väg, och på den här bloggen tänkte jag inte förtiga mycket. Bloggen blir inte bara ett sätt för andra att följa mina framsteg, bakslag, misstag och aha-upplevelser, utan även ett sätt för mig att se tillbaka och hålla ordning. För det kan nog andra med hypotyreos hålla med mig om, det här med att hålla ordning är inte alltid det lättaste...

Här på bloggen kommer jag berätta om min livsstilsförändring, vad jag undviker och vad jag anammar för min sköldkörtels skull. Jag kommer säker också att citera och länka diverse artiklar, hemsidor mm där jag hämtar inspiration och information.

Just nu är jag riktigt förkyld och hemma från jobbet, men annars har jag två saker som står högt upp på prioriteringslistan: ta ut min p-stav som nu har suttit inne i tre år för att kunna börja med Billinge-metoden och att träffa en homeopat som komplement till den traditionella vården. Även om jag fr.o.m. imorgon slutar med levaxin så kommer jag att behålla kontakten med min nuvarande läkare för att ta prover mm. Om min tillstånd skulle bli kritiskt, eller om något av mina andra problem skulle ta skada av detta försök, så kommer jag naturligtvis att avbryta. Men vi håller en tumme för att allt ska gå vägen.

Ta hand om er,
Milla